Under 2011 förutsätts Sveriges kommuner och landsting ge besked om vilken av de tilltänkta storregionerna som de vill tillhöra. Som framgick av UNT i tisdags kan ett beslut att lägga samman Uppsala län med ett antal andra län i Mellansverige leda till att Knivsta och Håbo kommuner begär att få ingå i Stockholmsregionen i stället - Stockholm förutsätts då ligga i en annan region än den större mellansvenska.
Situationen i Uppsala är ännu mer komplicerad än på andra håll i landet. Uppsala och länets södra delar hör när det gäller arbetsmarknaden funktionellt samman med Stockholm, men samtidigt är Uppsala med Akademiska sjukhuset centrum för en av de sjukvårdsregioner som brukar anges som naturliga utgångspunkter för hela regionreformen. Helt annorlunda är det i Skåne där de två tidigare länen redan slagits samman.
Regiontanken har redan från början erbjudit stora praktiska och principiella problem. Den statliga ansvarskommittén ville 2007 ha regioner som alla hade mellan en och två miljoner invånare, ett regionsjukhus och ett forskningsuniversitet. I ett vidsträckt land med mycket ojämnt fördelad befolkning leder detta nästan överallt till mycket stora regioner, vilket i sin tur innebär att människors identifikation med "sin" region tunnas ur. Ändå har Sverige inte fler invånare än att hela landet motsvarar de regionbildningar på kontinenten som ofta beskrivs som förebilder.
Något folkligt tryck för en regionreform har ingen kunnat upptäcka - projektet är helt politikerstyrt. Regioner som upplevs som konstlade och abstrakta kommer att få svag demokratisk förankring och blir knappast den tillväxtmotor som idéns förespråkare brukar tala om. Och samverkan mellan kommuner och län i olika frågor är fullt möjlig redan i dag - när det gäller Uppsala och Stockholm kan alla se att dagens länsgräns inte har någon betydelse alls för arbetsmarknad och näringsliv.
Den kreativa miljön kring ett nationellt ledande sjukhus och två universitet är avgörande för Uppsalas utvecklingsmöjligheter och kan inte flyttas till någon annan plats. Om universitetens och Akademiska sjukhusets intressen talar för att Uppsala inte bör läggas samman med Stockholm så är det detta självklart ett argument för att välja det ”mellansvenska” alternativet.
Den gemensamma arbetsmarknadsregionen Uppsala-Stockholm kommer ju att finnas ändå och gränserna kommer att vara lättforcerade. De övergripande spelreglerna inom ekonomin är dessutom nationella angelägenheter och inte regionala.
Men frågan är alltså om det verkligen är motiverat att lägga politisk tid och kraft på en administrativ förändring som få efterfrågar. Glöm regionerna, acceptera variation och ”assymetriska” lösningar och lägg större vikt vid närhet och demokratisk förankring!