Har Moderaterna tappat stinget? När partiet tillsammans med den övriga alliansen vann valet 2006 var det ett hungrigt parti, lett av ett kamratgäng som kände varandra väl och som hade varit i politikens mitt ganska länge. Visserligen gjorde man några tabbar med utnämningen av ministrar men i huvudsak gick det bra. Och det var med tydlig entusiasm som Fredrik Reinfeldt gick till verket.
Nu sex år senare är bilden en helt annan. Den enda minister som fortfarande ser ut att tycka att det här med att regera är kul är Anders Borg, som som åtminstone hittills tycks ha lyckats bra med den svenska ekonomin. Övriga ser mer eller mindre trötta ut.
Det kan man förstås förklara med situationen i riksdagen, där regeringen behöver hjälp från något annat parti för att få igenom sina förslag. Hellre än att riskera nederlag gör regeringen ingenting. Man kan tycka att en bättre strategi vore att förhandla med något annat parti i riksdagen, Miljöpartiet eller Socialdemokraterna. Där finns uppenbarligen möjligheter, till exempel vad gäller kärnkraften och integrationspolitiken. Men regeringen surar.
Och opinionssiffrorna faller, särskilt för Moderaterna. Till bilden av ett trött parti som inte klarar av att leda landet hör den moderata partisekreteraren Kent Persson. Han har inte haft sin post ens i två månader men redan lyckats göra bort sig. Ett exempel var när han förnekade att Moderaterna hade talat om massarbetslöshet 2006. Det visade sig snabbt vara fel. Den senaste tabben var nog värst: Han lade med stora gester fram ett förslag om en ny myndighet för äldrevården. Ett sådant förslag finns redan i Socialdepartementet. Där har man redan annonserat ut en tjänst som generaldirektör och fått 13 svar.
Socialminister Göran Hägglund, som är roligare än vad folk i allmänhet tror, har redan skojat till det och lanserat ett förslag som han vill kalla jobbskatteavdrag. För en partisekreterare i regeringens största parti får man säga att det är raskt marscherat att ha gjort sig bort sig så rejält bara på några veckor. Jämförelsen med Socialdemokraternas Håkan Juholt ligger nära till hands. På nätet kan man läsa: ”Känt folk röker Kent”.
Moderaterna är ju större än de övriga tre regeringspartierna tillsammans. Vad Moderaterna gör och planerar är därför av största betydelse. Intrycket av passivitet är förödande. Vem vill rösta på ett parti som inte vill något?
Nu är det förstås så att just i mitten av en regeringsperiod tycks det vara svårt för en regering att stimulera väljarna. Kanske hittar Moderaterna entusiasmen igen när valrörelsen går i gång och det verkligen blir allvar. Men då kanske man borde hitta en ny partisekreterare som kan lite mer om politik.