Om en vecka öppnar Uppsala kommun ett nytt gruppboende i Herrhagen, väster om Uppsala. Där skall fem ungdomar mellan 17 och 25 år bo, är det tänkt. Detta ogillar dock ett antal villaägare i grannskapet. De är dels oroliga för att ungdomarna skall störa, dels oroade över att värdet på deras hus skall minska.
I landets kommuner finns ett stort behov av gruppbostäder för funktionshindrade ungdomar och vuxna. Handikapporganisationer och föräldrar tvingas föra en ojämn kamp med kommunerna för att deras ungdomar skall få den bostad de har rätt till enligt lagen.
Kommunerna å sin sida för också en ojämn kamp med sin egen ekonomi och - sorgligt att säga - med en oförstående omgivning. Ty om man väl ordnat med medel och lämplig plats att bygga på återstår det sista hindret, grannar som tror att funktionshindrade per automatik är "störande". Mera sällan låter klagande grannar det rena egenintresset tala så klart som nu i Herrhagen. Värdeminskningsargumentet brukar sällan användas öppet.
Det är nu bara att hoppas att gruppboendet Safirens grannar kommer att upptäcka att autistiska barn och ungdomar kan bli väl så goda grannar som de som bor i miljonvillorna i Herrhagen.
Annars återstår väl bara att flytta. Det valet har inte de autistiska ungdomarna om de inte skulle gilla grannskapet.