Sveriges lärare är utan tvekan underbetalda. Ända sedan 1960-talet har yrket befunnit sig i utförsbacke och tappat i status och lön jämfört med andra yrken. Orsakerna till det är många, men kommunaliseringen av skolan för 20 år sedan och den påföljande 1990-talskrisen bidrog i alla fall inte till att förbättra situationen för skolan och lärarna.
Sedan en tid finns ett folkligt stöd för höjda lärarlöner. Få tycker att det är rimligt att fyra års högskolestudier betalar sig så dåligt. Rent ekonomiskt är det ett bättre beslut att börja jobba efter gymnasiet då den sammanlagda livslönen (inklusive pension) blir lägre som lärare.
Regeringen gör också sitt för lärarna. Visserligen har lärarlegitimationerna för närvarande havererat, men den nya lärarutbildningen är på plats sedan i höstas och pengar finns anslagna för karriärlöner. Med tydliga steg i lärarkarriären kommer genomsnittslönen att öka. Sist men inte minst så är de ledande politikerna, som utbildningsminister Jan Björklund (FP), öppna med att de anser att lärarna ska ha högre lön.
Med allt detta i bagaget går de bägge lärarförbunden in i avtalsrörelsen och kräver 10 000 kronor mer i månaden. Summan är symbolisk (enligt facket motsvarar den tappet gentemot andra yrkesgrupper på 40 år), men man vill att årets avtal ska ”vara ett tydligt steg på vägen”, det vill säga man vill få mer än andra.
Till sin hjälp har man också Sveriges största morgontidning som okritiskt redovisar Lärarförbundets egen undersökning om den kommande lärarbristen. Dagens Nyheter rapporterar att 80 000 lärare kommer att saknas om åtta år och att utbildningsplatserna nu ”gapar tomma” (Lärarförbundet har undersökt tre lärosäten). Tidningens bidrag är tre korta intervjuer med lärarstudenter, varav två var negativa till den kommande lönen och en positiv.
Lärarna behöver ingen hjälp av tendentiös rapportering för sin sak. Det dåliga intresset för utbildningen är ett verkligt problem och lönen är en viktig faktor för dem som avstår. De stora pensionsavgångarna under 2010-talet är också verkliga, för lärarna liksom för många andra yrkesgrupper.
Men det är också viktigt att lyfta fram skälen till att bli lärare just nu, som faktiskt är många och goda. Efter att alla reformer nu kommit på plats (läroplan, skollag, betyg med mera) finns förhoppningsvis en politisk samsyn som kan ge arbetsro i skolan. Dessutom kommer lönen att bli bättre, både genom karriärmöjligheter och reella påslag. Det kan man säga redan nu.
Det enda verkliga hotet mot högre lärarlöner är kommunernas försämrade ekonomi. Och att fackförbunden, i sin iver att åstadkomma allt på en gång, i stället skrämmer bort elever från lärarutbildningen. Den nya och bättre utbildningen ska ju höja lärarnas standard och användas som argument i många avtalsrörelser framöver.