På långfredagen för ett år sedan genomförde Ryssland en flygövning i närheten av svenskt territorium. Möjligen var det en riktig övning, möjligen en provokation. Det kan också ha varit ett test av den svenska incidentberedskapen. I så fall var den lyckosam.
De svenska Gripen-planen blev kvar på marken. Inte för att planen var odugliga, gudskelov, utanför att piloterna hade påskledigt. Möjligen hade ryssen triggats av ÖB:s uttalande ett par månader tidigare om det svenska enveckas-försvaret och ville prova vilken ort som Sverige skulle välja att försvara under en vecka.
Rysstestet blev en väckarklocka som har fått igång den svenska försvarsdebatten. En till har vi fått i vinter på något längre avstånd när vi kunna följa Rysslands oberäkneliga agerande i Ukraina.
När så SOM-institutet vid Göteborgs universitet redovisar årets siffror över förtroendet för det svenska försvaret har det senaste årets händelser satt spår (DN 14/4 samt i kommande boken Mittfåra & marginal av Henrik Oscarsson och Annika Bergström). Visserligen har förtroendet för det svenska försvaret sjunkit något men det mest anmärkningsvärda är ett, jämfört med förra året, markant ökat stöd för svenskt Nato-medlemskap. Tydligast är ökningen bland borgerliga väljare men även rödgröna väljare som varit stabila Nato-motståndare har börjat svänga.
Detta sker samtidigt som Finlands till sommaren avgående statsminister Jyrki Katainen (Saml) förordar att Finland och Sverige tillsammans söker medlemskap i Nato.
Av de svenska riksdagspartierna är det bara Folkpartiet som har Nato-medlemskapet på dagordningen. Moderaterna är inte direkt emot men Fredrik Reinfeldt har satt upp tre kriterier som ska gälla för att Sverige ska börja förhandla om ett medlemskap i militäralliansen. Han vill ha Socialdemokraterna med, han vill ha Finland med och han vill ha folket med sig.
Det finns fortfarande inte en majoritet i den svenska opinionen som uppfyller Fredrik Reinfeldts önskan men skillnaden mellan de som är emot och de som är för ett Natomedlemskap har inte varit mindre någon gång sedan SOM-mätningarna startade 1994. Och han har fått en utsträckt hand från sin statsminister- och partikollega i Finland. Återstår Socialdemokraterna och ska man följa trenden i årets valrörelse, att skugga varandras politik, borde det inte vara svårt att ta det första steget.
Det första steget bör vara en gemensam parlamentarisk utredning tillsammans med Finland. Det finns dessutom en ypperlig ordförandekandidat i Svenska Folkpartiets partiledare, Carl Haglund, som dessutom är försvarsminister.
Det svenska försvarets samarbete med Nato är både brett och djupt. Det är hög tid att ta tag i frågan även på det politiska planet. Signalerna från SOM-undersökningen och från Finland är utmärkta skäl att sätta igång.