Gör färdig ritningen först!
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Men nu, när det sent omsider har uppstått en debatt om alla de förslag som ger polisen utökade befogenheter att övervaka och avlyssna medborgare, då — plötsligt — höjer herrarna Ohly och Eriksson sina stämmor.
Dags att göra halt och noga överväga vart vi är på väg, säger de två. Låt den statliga integritetsutredningen arbeta klart innan de olika förslagen om buggning, telefonavlyssning och datalagring genomförs.
I sak är det bara att hålla med, även om man kan önska att Ohly och Eriksson hade torkat det rödgröna gruset ur ögonen lite tidigare. Justitieminister Thomas Bodström har, av någon märklig anledning,
satt tågordningen så att en mängd olika förslag som på olika sätt innebär inskränkning av den personliga integriteten ska införas innan integritetsutredningen ska se hur detta påverkar samhället i sin helhet.
Annorlunda uttryckt: Först låter ministern bygga ett hus. Sedan tar han fram en ritning.
En sådan ordning duger inte. Det gör heller inte Thomas Bodströms försäkran att han stärker riksdagens kontrollmakt över de tvångsmedel som polisen nu får till sitt förfogande. Visserligen vill han inrätta en myndighet där riksdagsledamöter ska få granska att det regelverk som sätts upp följs. Men myndigheten ska lyda under regeringen. Även om det sitter en och annan riksdagsledamot bredvid juristerna i denna myndighet är det svårt att se hur detta skulle stärka riksdagens kontrollmakt.
Det finns en inbyggd motsättning mellan å ena sidan polisen och andra rättsvårdande myndigheters möjligheter att effektivt bekämpa brott, och å andra sidan enskilda medborgares rätt till en personlig sfär utan insyn från några som helst statliga myndigheter.
Man ska naturligtvis vara klar över att det inte går att ha en extrem inställning i dessa frågor. Vi är alla beredda att ge upp en del av den personliga integriteten för att ge polisen möjlighet att bekämpa brott. Problemet är att den mängd
förslag som justitieministern nu presenterar riskerar att innebära ett alltför stort kliv mot ett samhälle vi egentligen inte önskar oss.
En illustration ges av att regeringen denna vår presenterar så många propositioner att Lagrådet och justitieutskottet inte är säkra på att de hinner bereda ärendena ordentligt. Flest lagförslag — hela 25 stycken — kommer från Thomas Bodström.
Det är helt enkelt för mycket och för fort. Ett minimum av respekt för den personliga integriteten kräver att den utredning som har att se till helheten får arbeta färdigt innan alla dessa nya lagar klubbas. Annars kanske vi — Thomas Bodström inkluderad
— vaknar upp i ett välövervakat hus vi aldrig skulle ha godkänt om vi hade sett ritningarna.