Gör monarken alltid rätt?

Uppsala2006-04-06 08:15
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
unt 6/4 2006. Om några veckor fyller Sveriges kung Carl XIV Gustaf 60 år. Inför födelsedagen har frågan om Sveriges statsskick inte oväntat blivit föremål för en livlig diskussion. Nyligen bekände socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande Nalin Pekgul att hon är en hängiven monarkist, ett tema som hon utvecklar i den i går utkomna antologin För Sverige — nuförtiden (Bokförlaget DN).
Nalin Pekguls argument för monarkin kan vid första anblicken verka slående. Kungahuset är ett verktyg för demokratin och en samlande kraft i ett mångkulturellt samhälle, skriver hon bland annat. Kungens lovordade tal efter tsunamin var ett tillfälle när denna samlande kraft manifesterades, och detsamma gäller när kungen eller kronprinsessan gör besök ute i invand­rartäta förorter.
Kung Carl Gustafs insatser har dock föga med statsskicket i sig att göra, utan mera med att han under sin regeringstid arbetat upp en stark förankring som symbol för Sverige i många människors medvetande. Han har utfört sitt uppdrag med större ackuratess och rutin för varje år som gått. Men de principiella problemen med monarkin kvarstår.

Vårt statsskick förutsätter att den person som är statschef också är lämplig för ämbetet, förstår att omge sig med goda rådgivare och inser vilka värderingar som är avgörande för ett fritt samhälle. I själva verket kan en monark mycket väl vara totalt olämplig och i stånd att åstadkomma lika mycket skada som en annan kan göra nytta — också om monarken saknar formell makt.
Det är ingen bra grund för ett modernt statsskick.
Läs mer om