Göran Persson tål ingen granskning
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Syftet har varit uppenbart: Att till varje pris få bort uppmärksamheten från den för tillfället pågående s-skandalen, vare sig den nu handlat om lägenhetsfifflande fackpampar, ljugande statssekreterare eller yttrandefrihetstafsande utrikesministrar.
Men den här gången var det inte Marita Ulvskog som stod framför kameran utan hennes chef: Göran Persson. Till TV4 sa statsministern att han tar lätt på "de här förkortningarna" eftersom de ägnar sig åt "politiska kampanjer". Förkortningarna som statsministern talade om är JO, JK och KU.
Konstitutionsutskottet (KU) är ett riksdagsutskott, som granskar regeringen och enskilda statsråds ämbetsutövning. Få lär ha missat att det nyligen hölls KU-förhör gällande regeringens (o)förmåga att hantera tsunamin.
På justitieombudsmannens (JO) hemsida får man veta att JO är ett fristående organ under riksdagen som "kontrollerar att myndigheter och deras tjänstemän följer gällande lagar och andra författningar i sin verksamhet".
Justitiekanslern (JK) har en liknande arbetsbeskrivning, men ligger under regeringen och inriktar sig främst på att "upptäcka systematiska fel i den offentliga verksamheten".
Att Göran Persson och Marita Ulvskog helst vill slippa granskning förvånar ingen. Det har de gemensamt med alla maktens män och kvinnor, i alla länder och i alla tider. Men till skillnad från hur det var på den tiden då en "Kung av Guds nåde" enväldigt härskade över undersåtarna är Sverige i dag en demokrati. Till demokratins mest grundläggande väsen hör en ständig granskning av makten, från såväl myndigheter som medier. Liksom — förstås — från den politiska oppositionen.
Om det nu är så att statsministern och hans partisekreterare tycker att granskningen är alltför ensidig finns det anledning att säga att detta i än högre grad gäller maktutövningen. Socialdemokraterna har innehaft regeringsmakten i 65 av de senaste 74 åren. Det utgör 88 procent av tiden! Ingen annanstans i den demokratiska världen har ett parti så totalt dominerat politiken under så lång tid.
Faktum är att den svenska regeringen i ett internationellt perspektiv har en unikt stark ställning. Det finns ingen författningsdomstol eller första kammare eller liknande institution som fungerar som maktbalans. Till det kommer utnämningsmakten, där statsministern efter eget tycke och helt utan insyn tillsätter och avsätter chefer i förvaltningen.
Att Göran Persson utifrån sin unika styrkeposition ger sig på de få kontrollorgan som faktiskt finns tyder på att han känner sig hotad av den enda institution som på allvar kan beröva honom makten: Folkets röst i höstens val.