Göta hovrätts dom i det så kallade sexfilmsmålet har under de senaste dagarna mött massiv kritik. Historien utgår från en 17-årig kille som smygfilmade ett samlag med sin 18-åriga ex-flickvän, för att därefter lägga upp materialet på två olika nätporrsajter. Filmen fick stor spridning, och flickan fick via en kompis reda på att den existerade digitalt.
I tingsrätten tilldömdes hon ett skadestånd på 136 000 kronor för kränkningen, samt sveda och värk. Hovrätten valde dock att dra av drygt 100 000 kronor på den summan, och därtill att motivera sänkningen i verkligt omdömeslösa ordalag.
Göta hovrätt menar att den största kränkningen inte bestod i att filmen lades upp på nätet, utan i att ex-pojkvännen efteråt framställde det som att flickan hade velat att materialet skulle spridas. Som en del av motiveringen till det minskade skadeståndet skriver man även att ”det med tiden har blivit alltmer socialt accepterat att vara mycket öppen och utåtriktad avseende sina sexuella vanor.”. En sådan formulering är minst sagt uppseendeväckande.
I efterhand har Göta hovrätt erkänt att man inte har tagit del av någon forskning som skulle ge stöd åt formuleringen. Visserligen finns det, rent allmänt betraktat, mycket som tyder på att stora delar av den historiska skam som är så intimt sammankopplad med sexualitet – i synnerhet kvinnlig sådan – är på väg att upplösas. Problemet med hovrättens resonemang ligger just här. I ett slag lyckas man vända tillbaks det goda och välkomna med en sådan utveckling, till förmån för en sexistisk och misogyn erövrarmentalitet.
Det går inte att prata om sexualitet utan att beröra könsnormer. Och det är, förstås, föga förvånande att det är killen som tar sig friheten att smygfilma och dela den sexuella akten på nätet i situationen ovan.
Traditionellt är det just det manliga subjektet som äger aktörskapet i sexuella sammanhang. Göta hovrätt gör därför en rejäl tankevurpa när man hänvisar till ökad sexuell jämställdhet och öppenhet för att minska mannens skuld då han, i en sexuell situation, agerar utan medgivande. Det är illavarslande och sänder signaler om att individens äganderätt till den egna kroppen och sexualiteten är något socialt förhandlingsbart.
Hovrättsrådet Lennart Östblom och hovrättspresidenten Sten Andersson försvarar domen när de intervjuas av Ekot. Bägge menar att Göta hovrätt, helt enkelt, har tagit hänsyn till att det inte längre är lika stigmatiserat att medverka i sexfilmer på nätet, när man har valt att sänka skadeståndsbeloppet i fallet. Men herrarna är fel ute.
Att synen på sexualitet stegvis blir mer jämställd och öppen leder inte till en automatisk lust hos individer att exponera sig. Än mindre minskar en sådan utveckling allvarsgraden i när människor exponeras sexuellt mot sin vilja.