''Göteborg är viktigare än partiet''

Uppsala2005-09-02 00:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Nej, bollen rullar inte Göran Perssons väg just nu. Inte nog med att de fyra partierna i Allians för Sverige enar sig om grunderna för en ekonomisk politik för en ny regering — och därmed effektfullt dementerar decenniers demagogi om deras ohjälpliga splittring och allmänna oduglighet som regeringsalternativ.
Samma dag tillät sig Göteborgs starke man, kommunalrådet Göran Johansson, att offentliggöra sitt beslut att med omedelbar verkan lämna sin ordinarie plats i socialdemokraternas mäktiga verkställande utskott. Så besviken är han att han inte ens tänker åka till kongressen i Malmö om ett par månader.
Onsdagen i denna vecka var med andra ord en riktigt dålig dag för statsminister Göran Persson.

Göran Johansson är nämligen mycket långt från att vara vem som helst inom socialdemokratin. Med sin fackliga hemvist i Metall fanns han med i politiken i Göteborg redan på Olof Palmes tid. Han har varit ett hårdfört, färgstarkt och resultatinriktat kommunalråd i Göteborg i mer än 15 år.
Politiska motståndare, och unga kvinnor i hans eget parti, har från och till haft synpunkter på bufflighet och "grabbig" kvinnosyn. Den som vill kan nog i dessa avseenden hitta vissa beröringspunkter med partiordförande Persson.
Men ingen kan bestrida att Göran Johansson företrätt Sveriges näst största stad med både engagemang och skicklighet. Och det vore snålt att förneka att han tillhör dem som spelat en ledande roll för att ta Göteborg ur depressionen efter 1970-talets varvskris och lyfta staden till vad den är i dag, nämligen en vital och moderniserad indu­stri- och kulturstad.

Kanske är det också där som en av rottrådarna till den konflikt med det centrala partietablissemanget som nu brutit fram med full kraft skall sökas.
Om man som Göran Johansson frankt säger att "Göteborg är viktigare än partiet", kan nog en och annan karriärmedveten och trendkänslig partipolitruk ta illa vid sig.
Göran Johansson är, kort sagt, en man med stark självkänsla och van vid att ta stor plats. Även här kan man nog finna vissa paralleller till partiordföranden ...
Rimligen finns det underlag för en viss spänning och rivalitet mellan dessa bägge expansiva herrar. När Göran Johansson i onsdags kritiserade den "enmansshow" som verkställande utskottet enligt hans uppfattning utvecklats till ligger nog en del av den psykologiska bakgrunden just i den rivaliteten mellan de bägge.

Men det är inte hela, och kanske inte ens största delen, av sanningen. Utöver de psykologiska faktorerna tycks det också handla om en mer allmän konflikt mellan den centrala och regionala nivån.
Göran Johansson är, har det framgått, ytterligt missbelåten med det senaste försvarsbeslutet. Han anser att beslutet att lägga ner amfibieregementet Amf 4 i Göteborg fattats på klena sakliga grunder. Han försökte träffa både statsministern och försvarsministern. Ingen av dem "hade tid." Han skrev brev till båda. Ingen av dem har svarat.
Det finns, framgick det vid gårdagens presskonferens, en rad andra exempel på ointresse från regering och centrala myndigheter för viktiga investeringar i infrastruktur som behövs för Göteborgs fortsatta utveckling.

Man kan naturligtvis hävda att huvuddelen av nutida försvarsbeslut vilar på bräcklig saklig grund — och att det förmodligen från just sakliga utgångspunkter finns mer upprörande exempel i det senaste försvarsbeslutet än nedläggningen av Amf 4 i Göteborg.
Men det utgör ju inget skäl för statsråden att vägra dialog med en i och för sig säkerligen både besvärlig och påstridig kritiker. Nu har man i stället lyckats reta upp en av partiets främsta kommunalpolitiker. Dessutom visar uttalanden från Malmös starke man Ilmar Reepalu, och från en del andra håll, att Göran Johansson knappast är ensam om sin kritik.
Göran Johansson är en socialdemokrat av den gamla stammen, så långt man kan komma från en glassig karriärsosse. Till sist brast även hans lojalitet och tålamod. Vad säger det om tillståndet i partiet?
Läs mer om