Gott nytt år i Uppsala
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
stor minoritet, för kurder och för dem som har sitt ursprung i Iran. Det persiska nyåret nuruz sammanfaller med vår vårdagjämning och det finns mycket som förenar de båda märkesdagarna.
I Iran firar man våren som början på det nya året, man tänder eldar och njuter av att ljuset vänder åter liksom livet i naturen. Låter rätt bekant, eller hur?
Det persiska nyårsfirandet har också inslag som påminner om vårt julfirande med gåvor och god mat. Tolkar jag den kommunala statistiken rätt är det över 4 000 Uppsalabor som firar nuruz.
Men handen på hjärtat, inte märks det särskilt mycket i stadsbilden. Jag har kanske missat något men efter en rundtur i och runt Uppsala hittade jag bara ett ställe där det på allmän plats fanns en påminnelse om nyårsfirandet. Det var ett bord, förmodligen det speciella bord som kallas Haftsin och som stod mitt i myllret i Gränby centrum, ingen annanstans.
Varför får nuruz och alla andra invandrade fester som firas runt om i kommunen då och så lite allmänt genomslag? Visst kan man läsa om de olika festerna i bl a UNT men någon direkt påverkan på oss infödda svenskar har de ju inte.
Man skulle ju kunna vänta sig att de stora matbutikerna skulle vända sig till dem som firar Nouruz med specialerbjudanden men denna grupp presumtiva kunder är tydligen för liten för att vara kommersiellt intressant.
De iranska nyårsfirarna skiljer sig ju från de svenska genom att förlägga sitt firande inomhus. Några fyrverkerier och raketer fyras sällan av. Det är som om man inte vill störa med sitt firande, så där vid "fel" tidpunkt.
Integration uppstår ju inte bara genom att den nya gruppen människor fogar in sig i samhället, med behållande av en del seder och bruk och genom att delta i samhällslivet. Verklig integration uppstår ju bara när också den mottagande delen av befolkningen
låter sig påverkas och kanske till och med förändras av de nytillkomna medborgarna.
Det betyder att välkomna nyblivna svenskar in i samhällslivet, inklusive festligheterna kring årets högtider och ut i naturen, i skärgården, i fjällen dit det kan vara svårt att hitta om man är ny i Sverige. Men det betyder också att välkomna nya seder och bruk från andra länder, som tillägg till dem vi redan har.
Uppsala har alltid varit en invandrarstad. Studenter har ända sedan medeltiden sökt sig från alla delar av landet, läst här några år och sedan dragit vidare. Eller också har de blivit kvar och på olika vis präglat staden. På så vis har varje tid och varje generation gjort nya avtryck i stadens och kommunens liv.
Det är därför självklart att också seder och bruk från andra länder också måste få synas. Man kanske kan börja med att utöka antalet lokala flaggdagar och hissa flaggorna 21 mars.
kersti.kollberg@telia.com