"Likväl räds jag en situation där borgerligheten planterar för framtiden medan socialdemokratin snarare sågar av de grenar den sitter på." Det är slutklämmen på en lika lång som intressant ledare häromdagen av Göran Greider i Dala-Demokraten (s).
Han kommenterar de borgerliga partiledarnas "toppmöte" hemma hos centerledaren Maud Olofsson under den expressiva rubriken Mardrömmen 2006. Därmed sätter han den oro på pränt som märks även på andra håll inom socialdemokratin - med störst och närmast parodiskt eftertryck i den debattartikel som samordningsministern skrev på DN Debatt, och där arrogansen och bombasmerna trampade varandra på hälarna.
Greider noterar att den nye moderatledaren Fredrik Reinfeldt fört sitt parti flera steg in mot mitten och därmed är socialdemokratin "på väg att förlora ett högerspöke".
Dessutom kan nästa valrörelse komma att äga rum i ett läge där "inga ekonomiska kriser hemsöker landet". Om de borgerliga vinner då befinner de sig i ett långt bättre läge än regeringen Bildt 1991-94, som "hamnade mitt i en djup budgetkris med globala förtecken". (Äntligen tycks det finnas plats för den sanningen även på en och annan socialdemokratisk ledarsida.)
I den massarbetslöshet som då alstrades framstod socialdemokratin som det trygga alternativet; kampen mot arbetslösheten var ju då "ännu inbränd i socialdemokratins panna med eldskrift".
Men nu finns alltså "risken" för att en borgerlig regering som omväxling skulle kunna komma till makten i en ekonomiskt gynnsam tid och då skulle det med Greiders ord kunna bli "en lång borgerlig natt".
Tre faktorer talar för det, enligt hans uppfattning. Borgerlighetens mediedominans, som är större än någonsin. Att socialdemokratins folkrörelsekaraktär gröpts ur dramatiskt. Och att det inte alls är säkert att LO, som 1994, skulle kämpa tillräckligt hårt för socialdemokratin. Partiets positioner har nämligen kraftigt försvagats inom LO-kollektivet.
Greider bekräftar bilden av socialdemokratin som sönderregerad, trött, idélös och tömd på ideologisk kraft och övertygelse. Naturligtvis är därmed inte sagt att vägen till en borgerlig valseger ligger öppen. Mycket kan hinna hända och ändras under de två år som återstår till nästa val.
Men under denna sommar har bilden av den per automatik oövervinneliga socialdemokratin och hjälplösa borgerligheten rubbats. Och det är ett mycket viktigt första steg.