”Det kan ta fem år, det kan ta femton år, men till slut hinner rättvisan i kapp alla” sade chefsåklagaren Serge Brammertz när rättegången mot den bosniensserbiske ledaren Radovan Karadzic inleddes hösten 2009. I fallet Ratko Mladic tog det drygt femton år, men å andra sidan får åklagaren en enklare uppgift när det gäller bevisningen om folkmord och krigsförbrytelser.
Den bosnienserbiske överbefälhavaren Ratko Mladic var själv på plats i Srebrenica 1995 och valde ut de 8 000 muslimska män och pojkar som avrättades och placerades i massgravar. Vittnen var kvinnorna och barnen samt den nederländska FN-styrka som under förnedrande omständigheter tvingades lämna staden. Hans fåfänga och behov av att sätta skräck i befolkningen gör det också lätt att knyta honom till belägringen av Sarajevo, där upp till 12 000 civila dödades.
Gripandet av Mladic för Serbien närmare ett EU-medlemskap. Och samtidigt längre bort från gemenskapen. Att även Mladic skulle gripas var ett krav för en medlemsansökan. Men hans ställning i landet gör att å andra sidan att EU-motståndet i Serbien kan komma att öka.
Det är en mycket god nyhet för Europa att en av de värsta krigsförbrytarna sedan andra världskriget nu finns i fängsligt förvar. Serbiens president Boris Tadic har genomfört en balansakt mot de nationalistiska strömningarna i landet.
Företrädaren Zoran Djindjic mördades ju brutalt av en säkerhetspolis efter att ha lämnat ut den tidigare presidenten i Serbien, Slobodan Milosevic.
Enligt utrikesminister Carl Bildt, FN:s sändebud i Bosnien från 1995, var Mladics uppehållsort känd efter kriget. Tadic har fått gå grundligt till väga och rensa ut i säkerhetstjänsten och andra delar av statsapparaten som hjälpt Mladic, innan gripandet kunde genomföras. Det är lätt att i dag instämma i Bildts gratulationer till presidenten.
Tadic har nu under tre år gripit de två huvudansvariga för Bosnienkriget och samtidigt inlett förhandlingar om ett självständigt Kosovo. Det är knappast någon tvekan om vad han vill på sikt, men vägen dit kräver säkerligen en hel del av taktiska överväganden och politisk fingertoppskänsla. Det är ännu för tidigt att säga att vägen mot EU ligger öppen för Serbien.
Gripandet innebär också en upprättelse för alla dem som levt under terrorn från Mladics trupper. En av dem är statssekreteraren Jasenko Selimovic (FP), som i Sarajevo våren 1991 hörde den bosniska säkertjänstens inspelning av Mladics order om granatbeskjutning: ”Skjut så mycket att de blir tokiga”.
Att gripa och åtala krigsförbrytare har sannolikt ett mer bestående värde än när till exempel USA spårar upp och dödar Usama bin-Laden. Det är bara att hoppas att Libyens Muammar al-Gaddafi också en dag står i krigsförbrytartribunalen och, liksom sin försvarsadvokat, får ta del av åtalspunkterna.