Måhända är det inte så konstigt att det inte blir något väsen när den svenska författningen är på väg att genomgå förändringar. Sedan den grundlag (Sverige har ju inte mindre än fyra grundlagar!) som reglerar politikens spelregler - regeringsformen - trädde i kraft för 30 år sedan har nästan hälften av paragraferna ändrats.
Spelar detta någon roll? Och är verkligen författningsfrågor något som berör den enskilde medborgaren? Även om samordningsminister Pär Nuder en gång kallade grundlagsdiskussioner för "nördarnas julafton" blir svaret på båda frågorna otvetydigt ja. Grundlagen är - eller bör i alla fall vara - demokratins yttersta väktare.
Medan vanliga lagar och beslut som fattas av riksdag och regering bestämmer politikens innehåll och påverkar människors vardag bestämmer grundlagen politikens spelregler. Den svarar i bästa fall inta bara på frågan hur demokratin i landet ser ut utan också på hur demokratin bör se ut.
Att Sverige då har fyra olika grundlagar och att den viktigaste av dem ständigt ändras är därför inget demokratiskt hälsotecken. Statsvetarna Olof Petersson och Jörgen Westerståhl går så långt som att kalla Sverige för ett "konstitutionellt efterblivet land" (DN 4-5/9).
I det perspektivet är det positivt att regeringen nyligen tillsatt en utredning under ledning av avgående socialminister Lars Engqvist. Men samtidigt kan man, som statsvetarna gör, sätta frågetecken till vad utredningen egentligen syftar till. Direktiven talar om en översyn men det är inte fråga om "någon total författningsreform". Vissa frågor som valsystem och folkomröstningar ska upp till diskussion medan lagstiftningsmakten, utnämningsmakten eller hur riksdagen ska organisera sitt arbete inte ens nämns i direktiven. Beroende på hur utredningen väljer att tolka sitt uppdrag kan slutresultatet alltså bli i stort sett vad som helst.
Samtidigt finns möjligheter att i och med denna utredning ta upp Sverige ur den konstitutionella efterblivenhetens dike. Petersson och Westerståhl pekar på möjligheten att i stället för att göra en traditionell utredning tillsätta ett grundlagskonvent i syfte att involvera fler än bara taktiserande partipolitiker i diskussionen.
En förebild kan vara det europeiska framtidskonventet, där ett brett sammansatt konvent sammanfogade 1 000-tals sidor fördragstext till en samlad text som ryms i en pocketbok. Även i Österrike pågår en liknande typ av grundlagsdiskussion.
I ett land där en av de stora kvällstidningarna kan kalla oppositionens möte i Högfors som en planering inför en "statskupp" är diskussionen om politikens spelregler viktig - inte minst i ljuset av både samordningsministerns och finansministerns attack på oppositionens rätt att söka väljarnas mandat att bilda regering.
Svensk demokrati skulle må bra av vetskapen att spelreglerna är tydliga, hållbara och inte skapade i syfte att gynna någon sida på bekostnad av den andra.