Haiti kan äntligen resa sig
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det är förstås helt omöjligt att ens föreställa sig ett liknande scenario. Ändå har det precis hänt. I den västindiska nationen
Haiti, ett land med drygt nio miljoner invånare. Världen vill nu äntligen hjälpa landet som ignorerats i över ett halvt sekel.
Haiti är ett jordbruksland och ett av de fattigaste på den amerikanska kontinenten. Men med sina franska, kreolska och katolska traditioner befinner man sig inte så långt från det europeiska som man kanske kan tro.
Det som gjort landet till ett för många så obekant hörn av världen är en serie olyckor i den moderna historien. Dels katastrofer till följd av vädret. Även utan jordbävningar har dess geografiska läge gjort att man knappt hunnit resa sig från en orkan innan ansträngningarna ödelagts av nästa. Men framför allt handlar det om politiskt vanstyre i över 50 år.
Far och son Duvalier, Papa Doc och Baby Doc, gjorde Haiti känt under sin brutala regim. De nästan 30 åren, 1957-1986, präglades av diktaturens terror mot den egna befolkningen. Många tusen mord och fängslanden verkställdes allt som oftast av den ökända milisen Tonton macoute, som bestod av folk rekryterade från den fattigaste delen av den svarta befolkningen.
Ingen överraskades av att Jean-Claude Duvalier (Baby Doc), när han slutligen tvingades i landsflykt, också tog med sig en stor del av landets valutareserv.
Hoppet för Haiti väcktes när den katolska prästen Jean-Bertrand Aristide i ett demokratiskt val blev president 1991. Men släcktes av en militärkupp efter ett drygt halvår. Och så har det fortsatt. Aristide har kommit tillbaka sedan dess men även hans karriär har utmärkts av korruption och valfusk.
Institutionerna i Haiti har inte stått pall för vad militären och enskilda personer har hittat på. Och utlandet, i första hand FN och USA, har inte engagerat sig tillräckligt för att så ska kunna bli fallet. Visserligen grep USA in militärt 1994, när kaoset var fullständigt, och FN satte in fredsbevarande styrkor tio år senare, efter Aristides andra flykt från landet.
Men insatserna har bara avhjälpt de akuta säkerhetsproblemen. Att likt ett Irak försöka bygga upp landet från grunden, vilket är vad som krävs för Haiti, det har ingen ännu gett sig på.
Cyniskt nog kan onsdagens katastrof bli det som lyfter landet på sikt. Barack Obama gick, liksom FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon, genast ut och lovade fullt stöd.
Haiti är nu på allas läppar och medlidandet med Haiti och jordbävningens offer är förstås enormt. Nya medier som twitter och bloggar bidrar till att sprida information på ett annat sätt än tidigare.
Och när dammet äntligen lagt sig i Port-au-Prince och den mödosamma återuppbyggnaden kan börja, är det också så att de politiska förutsättningarna på Haiti är bättre än kanske någonsin tidigare.
Den nuvarande presidenten René Préval är den förste som verkligen visat att han vill göra upp med landets mörka förflutna. Han kan vara den som på sikt får det omvittnat vackra, bergiga Haiti att resa sig och bli ett land i världen, med handel och annat utbyte med andra länder.