Håkan Jacobson: En sekt som ruinerar jämställdheten
Jag är chanslös från början. Efter att ha bevistat seminariet här i Almedalen där Feministiskt initiativ presenterade sig själva är det den känslan som dyker upp. Jag är man, tänker skriva om jämställdhet och i samma andetag kritisera Feministiskt initiativ.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Både män och kvinnor begränsas av uppfattningar om könsroller. Kampen för jämställdhet är därför inte ett krig mellan könen. Alla tjänar på jämställdhet. Länspolismästaren i Uppsala, Göran Lindberg, har formulerat det väl: När män och kvinnor möts på lika villkor uppvisar de båda sina bästa sidor. Jämställdhet är därför inget nollsummespel, där den ena vinner och den andra förlorar.
Så ser inte Feministiskt initiativ på saken. Den som inte delar deras världsbild betraktas inte som upplyst och behöver därför inte bemötas med argument. Ebba-Witt Brattström står i S:ta Karins ruin i Visby och talar om en "exempellös häxjakt på enskilda feminister". Jag gissar att hon bland annat syftar på den kritik som riktats mot uttalandet att "män är djur". Denna "häxjakt" har bedrivits "av medierna i syfte att sopa under mattan mäns våld mot kvinnor".
Gudrun Schyman är inne på samma spår när hon gör hätska utfall mot den senaste tidens "vulgärdebatt". De som inte håller med henne buntas ihop i kategorin "fundamentalister".
Men ingen är intresserad av att bemöta kritikerna i sak. Dokument inifrån avfärdas som "kraftigt vinklat". På vilket sätt? Det får vi inte veta. Inte heller de många frågetecken som uppstått kring Eva Lundgrens forskning om satanistsekter eller uppblåst misshandelsstatistik rätas på något sätt ut. Tvärtom. Feministiskt initiativ släpper denna dag en ny rapport där Eva Lundgrens gamla och starkt ifrågasatta siffror upprepas. Vi som läser förväntas svälja budskapet med hull och hår — annars är vi illojala, fundamentalistiska förtryckare.
När sedan medlem efter medlem går upp på scenen och förkunnar varför hon "brinner" för Feministiskt initiativ börjar det hela likna ett väckelsemöte. Jag ser en församling människor som är så fast övertygade om sin egen rättfärdighet att de inte ser någon anledning att bemöta kritik från utomstående — det räcker att svartmåla dem. Ett sådant beteende kan bara kallas sekteristiskt.
Ebba Witt-Brattström inledde hela mötet med att beskriva feminismen som en "social rörelse för jämställdhet mellan män och kvinnor". Den rörelsen tillhör jag gärna. Men den har mycket litet — om ens något — att göra med den församling som i september planerar att bilda nytt parti i Sverige.