Det är inte konstigt att var tredje byggföretag planerar ökat byggande i Uppsala (UNT 26/10). Varje byggboom karaktäriseras av en långsam start då tillgången inte alls förmår svara upp mot efterfrågan. Och ett slut där det byggs trots vikande efterfrågan. Allt beror naturligtvis på de långa ledtiderna för att bygga ett bostadsområde.
Det råder ingen tvekan om att efterfrågan sjunkit, åtminstone på de bostäder som är ute till försäljning. I onsdags rapporterade UNT om att 1 600 nyproducerade bostadsrätter var till salu, sannolikt det högsta antalet någonsin. Rabatter på hundratusentals kronor utlovas för dem som tecknar sig för en lägenhet, och det är bara början.
Var det ska sluta vet ingen. Som tillväxtort klarar sig Uppsala bättre än andra städer, men om det skulle bli en krasch dras alla med. Den största skulden bärs i så fall av Riksbanken och ansvariga politiker, på grund av deras senfärdighet. Man hade kunnat förbereda en mjuklandning för de svenska bostadspriserna (tillsammans med Nya Zeeland de mest uppblåsta i världen) för flera år sedan, men rädsla för att stöta sig med medelklassväljare och oförmåga att samtala över blockgränsen gör att chansen försuttits. Nu återstår bara att hålla tummarna.