Samtidigt konstaterar Liberalernas partiledare att det politiska läget i dag, med ett stort rasistiskt parti i riksdagen, innebär att invanda resonemang om blockpolitik inte längre håller. Han har fullständigt rätt, men fortfarande finns debattörer och politiker på allianssidan som inte vill förstå vad det nya läget innebär.
Det var förstås en tillfällighet att DN:s intervju med Björklund kom dagen efter att en av de ledande Sverigedemokraterna öppet uttryckt antisemitiska föreställningar (judarna styr pressen). Men det var en tillfällighet som gör innebörden av hans resonemang ännu tydligare.
För mig är det otänkbart att regera med ett aktivt stöd av SD, säger Björklund. Han konstaterar också att man måste räkna med att SD i ett aktivt samarbete med någon annan kommer att kräva allt fler eftergifter och ständigt hota med att utlösa nyval.
Björklund anser att landet behöver en handlingskraftig regering som kan få majoritet i riksdagen för sin egen politik. Samtidigt anser han att det är en olycka att Vänsterpartiet i det läge som nu råder kan utöva inflytande på regeringspolitiken. Hur stort detta inflytande i verkligheten är kan diskuteras, men det är klart att det från ett övergripande liberalt eller alliansperspektiv är bättre om V hålls på längre avstånd än i dag.
Björklunds förstahandsalternativ är en alliansregering som kan regera utan att göra sig beroende av SD. Men om nuvarande parlamentariska läge står sig också över nästa val så bortfaller i praktiken denna möjlighet. Vill man då också undvika en rödgrön regering med inflytande för Vänsterpartiet så måste alltså någon form av samarbete över blockgränsen ske.
Blir de rödgröna större än allianspartierna så bör därför en bredare koalitionsregering bildas, där S och hela alliansen deltar. En sådan regering skulle få en trygg majoritet i riksdagen, något som förmodligen också skulle gälla en regering bestående av bara S och M – något som Björklund menar att alliansen i övrigt i så fall bör släppa fram.
Tanken på en mindre koalition, med S, Liberalerna och Centern, avvisar han däremot. En sådan regering blir förmodligen inte tillräckligt stark och riskerar att gång på gång förlora viktiga omröstningar. Vad som skulle kunna tänkas om L och C blir starkare än i dag är möjligen en annan fråga.
Ska alliansen hålla ihop som regeringsalternativ så måste M och KD ge klara besked om att inte heller de kan tänka sig att regera med aktivt stöd av Sverigedemokraterna. Centern har ju samma hållning som Liberalerna. Anna Kinberg Batra och Ebba Busch Thor kan inte längre förtränga vad den nya politiska kartan faktiskt betyder. Och de borde båda två inse att en alliansregering som tvingas ta aktivt stöd av SD inte är politiskt trovärdig.
Håkan Holmberg