Under alla omständigheter måste man räkna med att de analyser av projektets bärkraft och framtidsutsikter som har gjorts är ingående och hållbara.
Men man behöver inte färdas längre än till Tierp för att se exempel på kalkyler som inte har hållit. Friends arena i Stockholm har också ekonomiska problem och driften har nyligen tagits över av ett franskt bolag. Oavsett vem som bygger och äger så är arenasatsningar riskabla.
Dagens eko granskade nyligen 43 av Sveriges 50 största idrottsarenor och hallar. Bilden är genomgående att hyresintäkterna inte täcker kostnaderna och att kommunerna tvingas lägga ut mycket stora belopp varje år för att affärerna ska gå ihop. Och det är naturligtvis lätt att fråga sig vari det framsynta ligger i att tämligen små städer som Vänersborg eller Nyköping satsar på jätteanläggningar med sittplatser för tusentals åskådare.
Ändå är det för enkelt att ställa kostnaderna för en arena mot tänkbara utgifter för exempelvis barnomsorg eller äldrevård. Vård och omsorg är löpande kommunala utgifter och kan inte jämställas med lånefinansiering av arenor eller, för den delen, konserthus. Sådana satsningar ska betraktas som investeringar och kan långsiktigt ge nya inkomster. De pengar man lånar har ingen alternativ användning - men medför givetvis räntor som ska betalas.
Ett nytt Studenternas kan bli en viktig del av Uppsalas identitet och kommer att stå kvar och användas under lång tid. Den anläggning som nu finns färdigställdes 1909 och har alltså fungerat i mer än hundra år.
Men i ett större nationellt perspektiv är arenafebern i kommunerna ett bekymmer. Alla arenor kan inte bära sig samtidigt. På mindre orter kan skattebetalarna få betala dyrt och länge för projekt som inte är hållbara.