Hårdare OS-censur drabbar Kinas folk
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Så kom beskedet: Internet skulle censureras i vissa känsliga frågor, först och främst för organisationen falungong men också exempelvis för Tibet och Amnesty International. Det ryktades att höga tjänstemän inom Internationella olympiska kommittén, IOK, hade godkänt detta. Utländska journalister måste följa de kinesiska lagarna, hette det.
Men i går meddelade IOK:s vice ordförande Gunilla Lindberg att internet kommer att kunna användas precis som vanligt. IOK hade haft ett möte med de kinesiska OS-arrangörerna på torsdagskvällen och man blivit enig om att internet ska kunna användas fritt.
Den plötsliga omvändelsen lät lite för tjusig för att vara sann. Det är bara i själva OS-området som frihet råder. Och friheten är uppenbarligen inte total. Sveriges Radios korrespondent i Kina, den flitiga Hanna Sahlberg, rapporterar att det visserligen går att få kontakt med Amnestys hemsida och en rad andra sidor, men att många andra kontroversiella sidor, till exempel om falungong och Tibet, fortfarande är blockerade. Kinas president Hu Jintao uppmanade i går utländska journalister att följa Kinas lagar och uttryckte en förhoppning om objektiv rapportering, vad nu detta innebär.
- Media har nu tillgång till de sajter som de behöver för att göra sitt jobb, sade en IOK-representant till BBC. Hu Jintao kunde inte ha sagt det bättre själv.
De utländska journalisterna klarar sig nog. Alla sportjournalister rapporterar säkert objektivt om tävlingarna. Och de som har i uppdrag att göra reportage om verkligheten i Kina har nog lärt sig hur man kringgår censur på internet och andra kinesiska hinder. Men kineserna själva har på grund av OS drabbats av ännu hårdare censur än tidigare. Fler personer än vanligt har gripits av polisen, den politiska censuren är stenhård, stora grupper har helt enkelt flyttats bort från OS-områdena. Den öppnare inställning från Kinas sida som så många hoppades på har förvandlats till sin motsats.
Kanske kan kontakter genom OS skapas på längre sikt som kan påverka den kinesiska ledningen i mer demokratisk riktning. Men hittills har ingenting rubbat den målsättning som Kinas ledare håller fast vid: extrem kapitalism i kombination med grymt politiskt förtryck. Och de allra flesta kineser tycks vara relativt nöjda med det, åtminstone så länge ekonomin utvecklas i samma rasande takt.
Demokrati har man ju aldrig fått smaka på i Mittens rike.