I vad som till för några år sedan skulle ha betecknats som normalfallet är en statsbudget en sammanhängande helhet, utformad med en bestämd ideologisk och ekonomisk logik som utgångspunkt.
I den rödgröna rörans tid i Sverige börjar det att bli allt svårare att skilja budgetprocessen från den rena och råa hästhandeln.
Eftersom miljöpartiet, det mindre av socialdemokratins två stödpartier, står närmast de borgerliga på den politiska högervänster-skalan var det helt logiskt att socialdemokraterna lade ner störst kraft på att komma överens med detta parti.
Vänsterpartiet, som aldrig i livet kan tänka sig att rösta emot regeringen på ett borgerligt förslag, fick vackert finna sig i att vänta me-dan regeringen knöt upp miljöpartiet.
Men i går hade turen kommit till kommunistledaren att spänna musklerna. Mer pengar till kommunerna, slopad höjning av bensinskatten och, naturligtvis, ännu mindre justeringar av gränserna för förmögenhetsskatten än vad regeringen föreslagit kräver partiet för att inte spräcka budgetsamarbetet.
Och i det bud som regeringen under gårdagen levererade till vänsterpartiet utlovades också mer pengar till kommunerna och öppnades det för de önskade förändringarna av förmögenhetsskatten.
När detta skrivs finns ännu inget svar från vänsterpartiet, men uttalanden från både statsministern och kommunistledaren under gårdagen tyder på att det till slut, som alltid, blir en uppgörelse. Vänsterpartiet har aldrig kunnat motstå frestelsen att stå i första ledet när godispåsarna skall delas ut till det arbetande folket.
Den budget som om tio dagar presenteras kommer inte att vara ett politiskt och ideologiskt sammanhållet dokument, utan resultatet av några veckors tämligen hämningslös hästhandel, där det mer gällt för stödpartierna att plocka politiska poäng åt sig själva än att medverka till att utforma den bästa tänkbara budgeten.
Varje dag kommer nya tecken på att konjunkturen håller på att ta ordentlig fart. Att i det läget sprätta ut miljarder i den takt som samarbetspartierna lättvindigt ägnat sig åt under den senaste tiden framstår då som direkt ansvarslöst.