Året är 1993. Det jugoslaviska inbördeskriget rasar. Många bosniska muslimer har flytt till staden Srebrenica, eftersom bosnienserbiska styrkor tvingat dem att lämna sina hem. Kriget eskalerar. FN beslutar att staden ska utgöra ett skyddat område, och skickar en fredsbevarande styrka bestående av ett hundratal soldater. Men syftet är inte att strida på bosnienmuslimernas sida, utan att upprätthålla en skyddszon.
FN-styrkan klarar dock inte av att hålla motstånd mot den bosnienserbiska armén. I mars 1995 ger den bosnienserbiska presidenten Radovan Karad?ic order om att stoppa matleveranser till Srebrenica, och i juli går de bosnienserbiska trupperna in i området med syfte att praktiskt taget rensa bort tusentals muslimska pojkar och män.
I dag är det 18 år sedan folkmordet inleddes. Terrorn som drabbade bosniakerna, de bosniska muslimerna, är Europas mest omfattande folkmord sedan Förintelsen under andra världskriget. Under en vecka i juli 1995 avrättades drygt 8 000 människor, bara för att de var muslimer. Denna mörka händelse vittnar om vad hatet resulterar i när det dras till sin spets.
Världen svek bosnienmuslimerna. EU hade inte kapacitet att handla, utan lät massakern fortgå på sin egen bakgård. Aldrig igen, sade man efter andra världskriget – men ändå hände detta i Srebrenica. Den bosnienserbiske generalen Ratko Mladic står åtalad i krigsförbrytartribunalen i Haag för brott mot mänskligheten, folkmord och krigsförbrytelser. Att utrensningen benämns för vad den var – ett folkmord – är viktigt. För några år sedan debatterades Srebrenicamassakern efter att tidskriften Ordfront publicerat en artikel som ifrågasatte huruvida ett folkmord ägt rum eller inte. En liknande debatt blossade upp förra året då SVT sände en dokumentär som anklagades för historierevisionism. Diskussionerna vittnar om hur farligt det är att glömma vad som egentligen skedde.
I en tid då antimuslimska och extremnationalistiska krafter växer sig starka runt om i Europa är det extra viktigt att minnas hatets yttersta konsekvenser. Sverigedemokraterna, franska Front National, nederländska Frihetspartiet och Danske Folkeparti i Danmark är bara några exempel på partier som sprider propaganda om muslimer. De främlingsfientliga partierna ser islam som ett hot och anser att muslimer inte hör hemma i Europa. Att sortera in människor i grupper för att ställa dem mot varandra utgör stommen i ”invandringskritikernas” ideologi.
Att odla fördomar och lögner är givetvis inte detsamma som att förespråka folkmord. Men man måste vara medveten om de historiska mönstren och förstå att det man säger och gör kan få konsekvenser. Vi har alla och envar ett ansvar för detta.
Minnesdagen för Srebrenica är en dag att minnas alla dem som fallit offer för hatets krafter.