Förfallet var utbrett. Arbetsmiljön för tusentals av landets skolelever var sådan att ingen vuxen skulle finna sig i den.
Uppsalaskolorna utgjorde inga undantag. Så dämpades larmen och förvissningen om att alla brister blivit åtgärdade och att hälsan tiger still bredde ut sig.
Nu har åren gått och i torsdags rapporterade UNT om hur förfallet återigen sprider sig över Uppsalas skollokaler. Inte mindre än 15 skolor utmärks som särskilt nedslitna, men bara en renoveras för närvarande, Johannesbäcksskolan, och en har en plan för upprustning, Tiundaskolan.
I Gränbyskolan har gymnastiksalens golv inte reparerats trots flera vattenskador. Det har bland annat fått till följd att golvets plankor böjts upp, med uppenbar risk för eleverna. Skolledningen har också tröttnat på att inte få lokalerna renoverade. I somras målade ett antal sommarjobbande elever själva om sin skola.
Att elever hjälper till med att reparera lokalerna är sannerligen inte något fel. Det måste ha känts som ett meningsfullt feriejobb för och på sikt innebär det säkert att de också är rädda om sin skola.
Men nedslitningen och förfallet handlar inte om vandalisering av skollokaler som dessvärre också sker.
Nej, det handlar helt enkelt om uteblivet underhåll och renovering av nedslitna fastigheter. I en del fall handlar det om trasiga tak och fönster, brister som varje fastighetsägare vet kan orsaka stora följdskador om de inte åtgärdas.
På kommunens kontor för teknik och service säger man att man försöker hänga med och att man också prioriterar yttre skador men att det saknas pengar för det planerade underhållet.
På fastighetskontoret har man klagat i 20 år över otillräcklig medelstilldelning. De 50 miljoner som varje år läggs på renovering räcker bara till halva behovet. Man skulle behöva 50 miljoner till.
Att inte utföra nödvändiga reparationer leder på sikt till ren kapitalförstöring. Skolbyggnader måste till slut rivas för att de blivit för nedgångna.
Detta är en utveckling som inte hör hemma i en kommun som vill hushålla med resurserna. Det som problematiserar situationen just nu är att elevunderlaget sviktar. Det är osäkert om alla skolbyggnader verkligen ska behållas som skolor.
Men detta faktum kan ju inte få spela någon roll. För det första så går elevunderlagen upp och ned. Ibland är årskullarna stora, ibland minskar de. Detta kan ju inte precis överraska skolplanerarna.
För det andra måste fastigheterna ändå underhållas. Om kommunen inte ska behålla dem som skolor måste de antingen säljas eller användas för andra ändamål.
I vilket fall som helst måste de hållas i skick, något annat är ovärdigt den gamla skolstaden Uppsala.
Kersti Kollberg | Fristående kolumnist
kersti.kollberg@telia.com
kersti.kollberg@telia.com