KU ska på tisdag återuppta behandlingen av regeringens proposition om ny kreditupplysningslag. Behandlingen har redan skjutits upp en gång sedan Svenska Journalistförbundet, Svenska Tidningsutgivareföreningen och Justitiekanslern, JK, uppmanat utskottet att hejda sig. Enligt såväl JK:s som de två medieorganisationernas uppfattning kan förslaget inte genomföras utan grundlagsändring.
Som så ofta handlar det om ett förslag med goda syften. Regeringen vill stävja möjligheten för grannar, kollegor och arbetsgivare att skaffa sig kreditupplysningar om enskilda personer med hjälp av uppgifter i databaser. Men att syftet är gott betyder inte alltid att ett förslag inte också kan ha helt oavsedda konsekvenser.
Det framgår av propositionen att regeringen inte önskar att de föreslagna förändringarna ska få begränsa nyhetsrapporteringen. Ändå har man råkat formulera sig så att kreditupplysningar ur databaser enbart ska få lämnas ut om beställaren har ett ”legitimt behov” av informationen. Och med ”legitimt behov” avses inte journalistik.
Det är inte fråga om att upphäva offentlighetsprincipen för kreditupplysningar. Men genom restriktionen för att hämta sådana upplysningar ur databaser försvåras allvarligt mediernas möjlighet att fullgöra den kritiska granskning av makthavare som alla säger sig vilja ha.
I praktiken kastas alltså medierna tillbaka tjugo år i den tekniska utvecklingen. De tvingas arbeta som om internet inte existerade och får lov att gå till varje enskild myndighet och begära ut handlingar på platsen. Det finns fall där det är rimligt att offentligt material bara kan studeras på plats hos myndigheten – det var upprörande att bilderna av de mördade barnen i Arboga kunde spridas på internet. Men här handlar det om något helt annat, nämligen om den spärr mot maktmissbruk som en fri journalistik innebär.
Socialdemokraterna i KU har aviserat att de kommer att motsätta sig den nya kreditupplysningslagen. Så länge det finns den minsta osäkerhet i en fråga av detta slag så bör man backa och tänka efter en gång till, säger S-ledamoten Piha Andersson till Göteborgs-Posten. Det innebär rimligen också att de och övriga oppositionspartier röstar nej om förslaget går vidare till votering i kammaren, enligt arbetsplanen den 16 juni.
Slutsatsen måste bli att förslaget stoppas redan i KU. Varför ska de borgerliga ledamöterna lägga snubbeltråd för sig själva mitt i en valrörelse?