800 miljoner kronor räcker inte för att avhjälpa problemen med den svenska järnvägen. Regeringen försökte heller inte ge sken av det vid fredagens pressträff. Lite färre växlar kommer att frysa och lite fler tåg kommer att komma fram nästa vinter, var budskapet.
De fyra partiledarna ville kanske också förekomma den kritik som skulle komma, det ständigt upprepade mantrat ”för lite och för sent” som de fått vänja sig vid under regeringsåren. ”Bättre än ingenting” sade också Peter Eriksson (MP) och hävdade att 1,3 miljarder skulle behövas.
Pengar är dock inte allt. Trafikverket fick i höstas 400 miljoner kronor extra med ännu en katastrofal järnvägsvinter som följd. Det gäller också att få fram personal och material i tid för att förhindra stopp i trafiken.
Regeringen har rätt när man påpekar att järnvägsunderhållet varit eftersatt under mycket lång tid. Den ökade trafiken och de två kalla vintrarna har bara blivit en utlösande faktor som lyft fram de underliggande problemen.
Då hjälper det inte med lite underhållspengar här och en avsatt SJ-ordförande där. Det är dags att ta ett helhetsgrepp om hela järnvägssystemet: spårkapaciteten och underhållsbehovet, tågen och inte minst de olika trafikbolagen.
Många är reflexmässigt emot alla former av konkurrens och avreglering, men när en gammal moderatledare (Ulf Adelsohn), med lång erfarenhet inifrån järnvägsnätet, ryter till är det dags att lyssna. Inför nästa vinter kan vi bara hoppas att de 800 miljonerna ändå gör skillnad.