Månggifte, fri invandring och slopad skolplikt gick inte hem hos centerpartisterna. Den frihetliga falangen fick ge vika, och sedan dess har Centerpartiet fortsatt sin irrväg mot att hitta en ny identitet. Ungdomsförbundets vurm för cannabis och platt skatt avskräcker nog många delar av Centerpartiets gamla hederliga kärntrupper ute i stugorna.
Men de som längtar tillbaka till Centerpartiets glansdagar på 1960- och 70-talen bör kanske inte misströsta alltför mycket. Det finns hopp, och det stavas jordbruksminister Eskil Erlandsson.
”Vi vet att det svenska jordbruket är värt så mycket mer!”, skriver han på DN debatt (17/7), och lägger fram fyra punkter för att stärka det svenska lantbruket. Bland annat föreslår ministern en ”ko-peng”, som syftar till att garantera de svenska bönderna en del av EU:s generösa jordbruksstöd. Enligt Erlandsson är att välja svenskproducerat synonymt med att välja det miljö-, klimat- och djurskyddsvänliga.
Att Erlandsson värnar om miljö och djurskydd är givetvis välkommet. Sveriges djurskydd står sig bra i internationella jämförelser. Men att hävda att svenskproducerad mat alltid skulle vara att föredra av miljöskäl är inte väl underbyggt. Transporterna står bara för en bråkdel av de växthusgasutsläpp som köttindustrin genererar. Den största boven är metangas som produceras i djurens magar, och då spelar det ingen roll om kossan varit närgående eller inte.
Något som Erlandsson inte nämner är jordbruksstödets konsekvenser för bönder utanför EU. Europas bönder har halva EU-budgeten att dela på, vilket givetvis leder till en stor överproduktion. Denna kan sedan säljas billigare än marknadspriset och konkurrerar ut bönder i u-länder. Kombinerat med de skyhöga tullar som råder för u-länderna blir EU:s protektionism ett effektivt medel mot fattigdomsbekämpning.
Den romantiska bilden av en glad, svensk kossa som betar på en öppen ängsmark bleknar snabbt med insikten om vad protektionismen leder till. Visst är det bra att svenska kommuner förhandlar fram mat med fina stämplar och märkningar. Men det vore ännu bättre att föra en politik som ser till att fler får äta över huvud taget.