Att lärarfacket reagerade på den sista punkten är inte förvånande. Inte heller att Ibrahim Baylan blev bestört. När Skolverket publicerade rapporten var det som att svära i socialdemokraternas skolpolitiska kyrka. Baylan inledde sin tid som minister med att förmedla framför allt två budskap: Skolan behövde mer pengar och friskolor bör behandlas med skepsis.
Skolministerns klagan gjorde intryck på Skolverkets generaldirektör Per Thullberg. Samma eftermiddag drog han helt enkelt in rapporten eftersom den inte mätte "inställningen till skolan och lusten att lära". Men när rapportförfattarna en vecka innan hade föredragit resultaten för generaldirektören hade han inga invändningar. Ibrahim Baylan fälldes senare i Konstitutionsutskottet för ministerstyre.
Minst sagt motigt för både ministern och generaldirektören, alltså. Men det blir värre. För i går presenterade Skolverket en ny, omarbetad version av den omstridda rapporten. Resultaten är alltjämt desamma.
Men det är tydligt att dessa självklarheter fortfarande är politiskt sprängstoff. I normala fall är Skolverket duktigt på att skicka ut pressmeddelande när nya rapporter publiceras — men inte denna gång.
Rapporten återfinns på hemsidan, men inte som toppnyhet och någon kort sammanfattning av innehållet presenteras inte. En sådan brukar annars vara lättillgänglig.
Frågetecknen kring Skolverkets förmåga att stå emot påtryckningar är därför inte helt utsuddade. Skadan som skolministern orsakade i tv-soffan har ännu inte läkt.
Samtidigt är det tydligt att bara den som är ideologiskt förblindad kan bli förvånad över rapportens resultat. Självklart kan höga utgifter betyda bra förutsättningar att nå goda resultat, men det kan även betyda onödigt slöseri med skattemedel.
Konkurrens tvingar alla aktörer att skärpa sig och tvingar dem att använda resurserna på bästa sätt. Om skolorna inte håller måttet försvinner eleverna. Samma resultat kom fram i en ESO-rapport — från regeringens egen (numera nedlagda) tankesmedja — för ett par år sedan.
Nu väntar vi bara på att Ibrahim Baylan visar att han dragit lärdom genom att göra följande uttalande: Den här rapporten borde aldrig ha dragits in.