Ibland misslyckas samhället med att skydda de allra mest utsatta. I stället skyddar vi förövarna, de som utnyttjar skyddslösheten. De nya uppgifterna i härvan kring Uppsalas förre polischef Göran Lindberg visar tydligt på mekanismer som vi inte förknippar med Sverige och 2000-tal – men som nu måste upp i ljuset och granskas. Sådant här ska inte få hända.
I morgon söndag sänds dokumentären Den fastspända flickan i Sveriges Radio P1. Den handlar om Nora, 17 år (fingerat namn), som tvångsomhändertogs och placerades på ett elevhem i Täby. Hennes diagnos var själskadebeteende vilket rimligen borde betyda att hon hölls under uppsikt. Men hon tilläts lämna hemmet under kortare och längre tid för att prostituera sig. Andra flickor på hemmet gjorde detsamma, någon vård eller skolgång var det inte fråga om.
Nora slutade att sälja sin kropp först 2007 när hon träffade på Göran Lindberg, som band fast henne och utsatte henne för grov våldtäkt. Radiodokumentären handlar om de tre år som gick från våldtäkten fram till att Lindberg kunde dömas 2010. Den är en nutidshistoria om ett samhälleligt tillkortakommande med ödesdigra konsekvenser.
Göran Lindberg dömdes för sina brott. I veckan dömdes också en 52-årig man i Hässleholm till åtta års fängelse efter att ha beordrat övergrepp på en stor mängd filippinska barn, övergrepp han sedan tagit del av via internet. I båda dessa fall fungerade rättssystemet och förövarna kunde fällas efter omfattande polisutredningar. Tyvärr är nog detta undantag.
Den etablerade samhällsmedborgare som ger sig på utsatta barn, i Sverige eller utomlands, löper liten risk att få stå till svars. Offren har från sin position, med mycket lite stöd från omgivningen, svårt att komma till tals. Ärendena blir svårutredda då det krävs både mer kunskaper och mer tid än vanligt. När dessutom det etablerade samhället gärna vill titta åt ett annat håll är det stor risk för att en förundersökning aldrig startas, eller snabbt läggs ned. Har vi inte kommit längre sedan Geijeraffärens och bordellhärvans 1970-tal?
Nora var ett undantag på många sätt. Hon var stark och polisanmälde genast våldtäkten. Hon samlade också in namn på kunder som ingick i härvan kring Lindberg, namn och telefonnummer. Sveriges Radio Ekots Daniel Velasco har i efterhand enkelt kunnat kontakta flera av männen som utnyttjat flickor från hemmet. Polisen gick bet på uppgiften när man försökte.
Det är lätt att dra slutsatsen att de som åker fast gör det för att enskilda poliser och åklagare gör sitt jobb, att de inte accepterar ett samhälle där det är tillåtet att ge sig på de värnlösa. Likaså är det lätt att tro att de som kommer undan gör det för att andra inte gör sitt jobb. Det är som sagt enklare att titta åt ett annat håll och risken för egen del är liten, trots att det handlar om uppenbara tjänstefel.
Den granskning av Lindberghärvan som krävts av bland andra Uppsalapolitikerna Staffan Yngve och Elsie Ländin, vore fortfarande på sin plats, liksom en skärpning av reglementet för poliser som underlåter att göra sitt jobb.