Modellen bygger på samförstånd och kompromissvilja. Två jämnstarka parter – fack och arbetsgivare – förhandlar fram avtal om bland annat löner och tryggare arbetsvillkor. Den grundläggande förutsättningen för att modellen ska fungera är dock att parterna är lika starka vid förhandlingsborden.
För fackens del är det avgörande att de har en hög anslutningsgrad. Länge ansåg de flesta också det som en självklarhet att vara medlem i facket. Men så är det inte längre. De senaste åren har många, i synnerhet de unga, valt bort fackmedlemskap. Det stora tappet kom 2007 då det blev dyrare att vara med i a-kassan. Men tvärt emot vad som ibland hävdas kan man inte helt och hållet skylla utvecklingen på de fördyrade avgifterna. Redan under 1990- talet går det att se en tydlig nedåtgående trend bland de unga arbetstagarna.
Den nedåtgående trenden gäller dock inte alla fackförbund. De senaste åren har både tjänstemanna- och akademikerfacken fått fler medlemmar medan LO-facken fortsätter att tappa. Sannolikt har Unionen redan ersatt Kommunal som Sveriges största fackförbund. Utvecklingen oroar LO, men trots att de har haft mer än ett decennium på sig att försöka hitta nya sätt att få medlemstalen att öka har de inte lyckats. ”Vi har tagit det för givet att när man kommer till en arbetsplats blir man medlem, där måste vi bli mer professionella och bättre på att möta ungdomar”, säger exempelvis Karl-Petter Thorwaldsson, som kandiderar att ta över ordförandeposten efter Wanja Lundby-Wedin.
Hur LO-förbunden ska förändra sitt sätt att locka medlemmar återstår att se. Men något måste göras.
I grund och botten är det en överlevnadsfråga. LO-förbunden förlorar en del av sin legitimitet om medlemstappet fortsätter. På sikt riskerar denna utveckling även att gröpa ut förutsättningarna för den svenska modellen.
Bollen ligger hos LO. Men det handlar inte bara om att man inom förbunden måste bli bättre på att möta unga. LO behöver ta ett bredare grepp än så. Inte minst bör man fundera över om man som danska LO ska bryta sin samverkan med Socialdemokraterna och i stället stödja det eller de partier som bäst främjar medlemmarnas intressen i en viss fråga. På så sätt skulle man också närma sig tjänstemannafackens sätt att arbeta – som bevisligen lockar nya medlemmar.