När riksdagen i går i en s k särskild debatt, påyrkad av folkpartiet, diskuterade kärnkraften och koldioxidutsläppen utkristalliserade sig fyra olika linjer.
I energipolitiken samarbetar socialdemokraterna med vänsterpartiet och centerpartiet. De verkar för den s k tyska modellen, där kärnkraften avvecklas i samverkan med kraftindustrin.
Efter gårdagens debatt går det att urskilja ett samförstånd mellan moderaterna och kristdemokraterna kring en linje som innebär en något längre avvecklingstid för kärnkraften än regeringen och de energipolitiska stödpartierna tänkt sig. Det skall ske när investeringarna i de nuvarande reaktorerna inte längre är ekonomiskt lönsamma eller inte längre uppfyller säkerhetskraven. Moderaterna öppnar en dörr för en snabbare avveckling av Barsebäck 2 än de tidigare förordat.
Folkpartiet avvisar allt tal om snabbavveckling av kärnkraften och håller öppet för en framtida ytterligare utbyggnad. Miljöpartiet preciserade sin linje till att kärnkraften skall avvecklas på 10-12 år, räknat från att den första reaktorn avvecklats.
Med ett sådant samförstånd, nymornat och oprövat, kom skiljelinjen i debatten i stor utsträckning att gå mellan folkpartiet och de övriga partierna - vilket folkpartiet knappast förlorar på.
Det återstår att se om det samförstånd som tycktes växa fram under debatten, och som i hög grad föreföll förbrylla näringsminister Leif Pagrotsky, är verkligt eller bara en optisk villa.
Förutsättningarna för en uppgörelse bör nog tills vidare bedömas med återhållsamhet. Skillnaderna är alltjämt stora i sakfrågorna. Att moderaterna och kristdemokraterna tycks ha mjukat upp sin hållning något gav i varje fall inget omedelbart gensvar hos de kärnkraftsfientliga partierna. Hur stor deras kompromissvilja visar sig vara återstår att se när och om den sätts på prov i förhandlingar.
Debatten bekräftade ännu en gång att de partier som vill snabbavveckla kärnkraften i mycket lever kvar i 1980-talets föreställningsvärld och problemformuleringar.
De talade, som de gjort i decennier vid det här laget, om de förestående tekniska och kommersiella genombrotten för de hållbara alternativa energikällorna.
Men sanningen är ju, som folkpartiledaren Lars Leijonborg påminde om, att de alternativ som i dag förbereds inte är sol och vind, utan gas- och kolkraft som kommer att innebära att Sverige kraftigt ökar sina utsläpp av växthusgaser.
Miljöpartiets Ingegerd Saarinen anklagade folkpartiet för att inte räkna med någon teknikutveckling i fråga om de fossila bränslena, samtidigt som hon själv uteslöt all teknikutveckling på kärnkraftsområdet. Den som tar klimathotet på allvar har för överskådlig tid inte råd att räkna bort kärnkraften.