Det är inte svårt att dra paralleller mellan Frankrikes ekonomiska situation i dag och Sveriges omkring 1994. Den franska statsskulden är lika stor som Sveriges var då, omkring 90 procent av BNP. Budgetunderskottet är något mindre i Frankrike, men arbetslösheten i stället högre. När dessutom den nye presidenten Francois Hollande vill införa en tillfällig skatt för de mest välbeställda i landet blir känslan av déjà vu, för att använda ett franskt uttryck, mycket stark.
Det finns skillnader mellan Hollandes värnskatt och Göran Perssons. Det franska förslaget omfattar bara de allra rikaste, de som tjänar över en miljon euro, men ger i stället en marginalskatt på hela 75 procent på de högsta inkomsterna (mot cirka 60 procent i Sverige). Men motivet är detsamma, att motivera de breda grupper som också ska få det sämre. Hollande kommer troligen också att få vidkännas problem när skatten väl ska tas bort. Den svenska värnskatten fyller som bekant snart 20 år.
Det går att resonera om hur skadligt det är för ekonomin med så hög marginalskatt. Det aktuella förslaget riktar sig mot en mycket liten grupp och kan inte (som det svenska) sägas vara en skatt på utbildning och viljan att ta ett ökat ansvar. Om det verkligen skulle leda till att ett antal rika fransoser lämnar landet, vilket några hotat med, vore det illa för Frankrike. Men det återstår att se om så blir fallet.
Hollandes förslag är i högsta grad symboliskt och får ytterst marginell effekt på statsbudgeten. När han inom kort lägger sitt budgetförslag för 2013 kan det handla om att spara 30 miljarder euro och de pengarna kommer inte att tas från miljonärerna. Presidenten har klätt sig som en Robin Hood, men det är vanliga löntagare och företagare som i hög grad kommer att få stå för notan.
Frankrike har mer grundläggande problem 2012 än någonsin Sverige på 1990-talet. Industrin går på knäna och har ingen fallande valuta att dra nytta av för att öka exporten. Och de franska bankerna har 3 500 miljarder kronor i tillgångar i EU:s fem största krishärdar, de så kallade PIIGS-länderna. Om Grekland faller och drar med sig endera Spanien eller Italien, kan Frankrike stå näst på tur.
Francois Hollande talade mycket om behovet av tillväxt och vådan av åtstramningar innan han blev vald. Nu står han själv inför en balansgång som är en av de svåraste inom EU. Det krävs mer än symbolpolitik för att han ska lyckas.