Upsala Nya Tidning grundades 1890 för att stödja kampen för allmän rösträtt, lika för män och kvinnor. Grundarna tillhörde den liberala studentföreningen Verdandi som startades 1882 av Karl Staaff som senare blev ledare för den svenska rösträttsrörelsen, partiledare för Frisinnade landsföreningen (Folkpartiets föregångare) och statsminister 1905-06 och 1911-14. Ann-Margret Holmgren, ledande i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, var under en period UNT:s verkställande direktör.
Sofia Arkelsten är partisekreterare för Moderata samlingspartiet. I måndags insisterade hon på att Moderaternas föregångare, Allmäna valmansförbundet senare kallat Högerpartiet, ”var med och genomförde” allmän rösträtt. I verkligheten bildades partiet för att hejda kraven på allmän rösträtt. Efter några timmar tvingades Arkelsten ta tillbaka alltsammans.
Är detta en politisk bagatell, som ingen behöver fästa något avseende vid? Nej – och för UNT är det en hederssak att reagera. Det behöver inte vara så att Arkelsten medvetet försökte förvanska historien i syfte att skapa intrycket att Moderaterna alltid varit samma typ av parti som i dag. Mer troligt är faktiskt att hon inte har en susning om avgörande delar av svensk historia.
Kanske har hon hört att högerledaren Arvid Lindman var statsminister när allmän manlig rösträtt i riksdagsvalen och en 40-gradig skala för kommunal rösträtt infördes 1907 - 1909? Men Lindman befann sig i ett tvångsläge – något måste göras för att inte liberaler och socialdemokrater skulle driva igenom något mer långtgående och han tvingades ge upp allt fler ”konservativa garantier” under processens gång. Ivar Andersson, högerpolitiker, chefredaktör för Svenska Dagbladet och författare till en biografi över Arvid Lindman konstaterade att ”priset för reformen ... var högre än vad statsministern någonsin tänkt sig.”
Ännu 1916 och 1917 fällde Högern i riksdagen förslag om kvinnlig rösträtt. När Karl Staaffs efterträdare som liberal partiledare, Uppsalaprofessorn Nils Edén, i spetsen för en koalition av liberaler och socialdemokrater 1918-21 genomdrev kvinnlig rösträtt försökte moderata högerpolitiker få sitt parti att godta en kompromiss. Det avvisades av de mer militanta som till sist ändå tvingades kapitulera. Gunnar Heckscher, själv partiledare för Högern på 1960-talet, skrev i sin doktorsavhandling: ”När den av högern behärskade första kammaren gav sitt medgivande till 1918-21 års författningsreform skedde det ... knappast frivilligt annat än i formell mening. ... Det var ej partiets eget val, icke det statsskick man ansåg vara det riktiga, i varje fall icke vid denna tidpunkt.”
Historien kan inte läggas dagens moderata parti till last, men det är oacceptabelt att en moderat partisekreterare uppvisar så avgrundsdjupa kunskapsluckor. Av ett parti med Moderaternas nuvarande anspråk har man rätt att kräva ödmjukhet och respekt för fakta.