Vår värld går mot många svåra utmaningar. Hur ska maten räcka? Hur kan tillväxten och välfärden öka i fattiga länder? Låt oss ägna internationella kvinnodagen till att betrakta ett hoppfullt framtidsscenario. Det finns nämligen en enorm, tillbakahållen kraft, instängd som anden i flaskan: kvinnor och flickor.
Två tredjedelar av allt arbete i världen utförs av kvinnor och flickor. De producerar 50 procent av all mat, men tjänar bara tio procent av världens inkomster och äger en procent av världens tillgångar.
Detta är ett citat från Sveriges statsministers anförande i FN:s generalförsamling. Kort sagt, kvinnor arbetar mest, äger minst, har ingen makt och är starkt underordnade i ett globalt perspektiv. Detta är mycket illa för mänskligheten.
Men ändå hoppfullt. För oj, vilken förändringspotential som bor i dessa dystra fakta! FN:s jordbruksorganisation FAO har räknat ut att om kvinnor finge lika mycket inflytande och självbestämmande som män, skulle skördarna kunna öka så att ytterligare 100 miljoner människor fick mat, varje dag.
OECD:s biståndsorgan DAC konstaterar att kvinnor i fattiga länder investerar mer än dubbelt så mycket som män i lokalsamhället och den egna familjen. Kvinnor återinvesterar 90 procent av intjänade pengar, medan män låter 30–40 procent gå tillbaka. Världsbanken visar i en ny rapport att jämställdhet är en förutsättning för tillväxt och minskad fattigdom.
Ja men då så! Här har vi ju lösningen på de svåraste av mänsklighetens problem. Det är väl bara att sätta i gång att ge kvinnor makt och medel, utbildning och positioner.
Redan de politiskt engagerade kvinnor som, sida vid sida med män, stod på barrikaderna under franska revolutionen trodde att deras tid var inne. Men sedan kom en grym backlash. Just nu uppmärksammas författaren Maria Sveland för en bok om feminismens backlash i dag. Och det är svårt att se de vidriga, organiserade gruppvåldtäkterna på Tahirtorget i Kairo som något annat än en reaktion på kvinnors frigörelseförsök under den arabiska våren. Mönstret går igen. Hur kan man förklara att män – och även en del kvinnor – känner sig hotade, så snart kvinnor börjar ta för sig av sina mänskliga rättigheter?
Det finns ett intressant projekt kallat The Girl Effect, som utgår från att flickor äger den effektivaste kraften att förändra världen. I en animerad film beskrivs ett vanligt mönster för fattiga flickor i världen: bortgift vid 12, mamma vid 15, utnyttjad, hiv-smittad, för tidigt död. Sedan visas vad som händer om flickorna i stället får chans till hälsovård, utbildning, självförsörjning och moget mödraskap: ”De goda nyheterna är att det finns en lösning!” 70 procent av världens fattigaste är kvinnor och flickor. Har vi råd att vänta med att bryta de destruktiva mönstren?