”Ett standardtal inför ett parti som är en skugga av 2008 års version.” En del av kommentarerna till Barack Obamas tal vid det demokratiska konventet natten till fredagen har inte varit nådiga mot den sittande presidenten. Anspelningar på ”hope and change”, budskapet för fyra år sedan, är ymnigt förekommande i syfte att håna Obama. Hos en del, alltså.
Övriga inser nog att en stämning av 2008 års kaliber är omöjlig att återskapa. USA har gått igenom en lågkonjunktur som inte haft sin motsvarighet sedan 1930-talets depression och miljontals amerikaner har förlorat sina jobb, sina hem eller både och. Då behöver det inte vara till nackdel för den högst ansvarige att visa att han själv varit med på den skumpiga resan. Barack Obama gjorde detta på konventet, både i sitt resonerande och en aning självkritiska tal och i sin rent fysiska, grånade uppenbarelse.
Motståndaren Mitt Romney fick sina nålstick av presidenten, främst för sitt omhuldande av den rikaste delen av befolkningen, men också för sin utrikespolitiska oerfarenhet. Det senare är något som hör till spelet i valrörelser världen över, att den sittande ”statsmannen” frammanar bilden av nykomlingen som gör bort sig i internationella sammanhang. Och det är ändå inrikespolitik som det kommer att handla om fram till 6 november.
Vem är bäst på att fixa jobben och ekonomin, är den helt dominerande frågan. Inte den sittande administrationen, slog Mitt Romney fast i förra veckan, och lovade raskt tolv miljoner nya amerikanska jobb om han blir vald. Barack Obama valde vid sitt konvent att inte svara på utmaningen. Han påpekade i stället att återhämtningen tar tid, att mycket återstår men att USA nu är på rätt väg.
Så långt är årets valrörelse en spegelbild av den för fyra år sedan. Med den skillnaden att inte lika många tror på utmanaren den här gången. Vilket kanske inte är så konstigt då Romney varken har konkreta besked (hur ska han fixa jobben?) eller ett entusiasmerande sätt att framföra sina budskap.
Men Barack Obama är verkligen inte så konkret han heller. Han har lyckats stoppa den akuta finansiella krisen och infört en allmän sjukförsäkring. Men de stora program han lanserade 2009 och 2010, för nya gröna jobb bland annat, har inte slagit väl ut och arbetslösheten har bitit sig fast på en hög nivå. Vad har han nu för förslag i bakfickan för en jobbtörstande befolkning? Ingen vet och budskapet är egentligen att den förda politiken gäller och att USA är på rätt väg.
En bra målvakt har tur, heter det i ishockey, och kanske gäller detta också presidenter. I samband med avslutningen av det demokratiska konventet kom i alla fall statistik som visar att det byggs fler hus i USA, en viktig signal från en bottenfryst marknad. Och att det tillkom
201 000 jobb i den privata sektorn i augusti, långt mer än förväntat. Antalet nya arbetslösa och företagsvarsel minskade också.
Kanske finns det trots allt ”hope” inför de kommande fyra åren i USA, utan att det behövs ”change” på presidentposten.