Ingen av dem är den som den ukrainska regeringen själv hänvisar till.
Regeringen hävdar att det var ekonomin som avgjorde. Men friare tillgång till den europeiska marknaden skulle ha varit ett stort plus för Ukraina. En rad reformer har också klubbats igenom i Ukrainas parlament, radan, för att möjliggöra ett avtal,.
Men pressen mot Janukovytj från Rysslands president Vladimir Putin har varit intensiv. Kanske är ordet hotelser i själva verket mer träffande.
I den meningen handlar det förstås ändå om ekonomi – inställda gasleveranser skulle givetvis slå mycket hårt inför vintern. Rysslands försök att tvinga Ukraina att följa Vitryssland och Kazakstan in i den tullunion av tidigare sovjetrepubliker som Putin försöker skapa är den ena av de politiska faktorer som har lett till Janukovytjs helomvänding.
Den andra är Julia Tymosjenkos framtid. EU har ställt som villkor för ett avtal att Tymosjenko, som förlorade presidentvalet 2010 och nu hålls fängslad för ”vanstyre” under sin tid som premiärminister, ska släppas fri.
Formellt skulle hon får resa till Västeuropa för vård för sina ryggbesvär. Det skulle i någon mån rädda ansiktet på Janukovytj.
Men också detta var tydligen för riskabelt. På fri fot skulle Tymosjenko, i alla fall i Janukovytjs föreställningsvärld, på nytt ha blivit ett hot. Man kan tolka hans manövrerande de senaste två veckorna som ett försök att testa unionens beslutsamhet. När EU vidhöll sina krav svängde Janukovytj.
Putin har alltså vunnit? Nej, inte helt och hållet. Ukraina tycks tills vidare avstå både från associationsavtalet och från att gå med i tullunionen. Hur länge den linjen håller återstår att se. Och anknytningen till EU är och förblir den mest gynnsamma, både ekonomiskt och politiskt.