Fortfarande debatteras avstängningen av Sveriges Radios USA-korrespondent Cecilia Uddén. En del inlägg tycks dock mest vara en förevändning för att få tala om annat.
Cecilia Uddén är en av radions bästa korrespondenter. Hennes åsiktsprofil stämmer inte med svenska schabloner för vad man kan tycka om amerikansk politik. Hon sympatiserade med Bushs beslut att avsätta Saddam Hussein med våld men föredrar ändå Kerry. Som korrespondent för Sveriges Radio ska hon däremot sträva efter saklighet och opartiskhet. Detta är grunden för Sveriges Radios ställning som ett s k public service-företag, redaktionellt självständigt och med ett särskilt avtal med statsmakten.
Inget av Cecilia Uddéns inslag har någonsin fällts av Granskningsnämnden för radio och tv. Avstängningen beror på att hon i tisdags i en radiodebatt med författaren Johan Norberg påstod att kravet på opartiskhet inte gällde för utrikeskorrespondenter.
Det var fel och Cecilia Uddén har i Svenska Dagbladet i söndags själv medgivit att det var fel. Det var bra - men radioledningen hade knappast något alternativ till att avstänga henne under det som återstod av valkampanjen.
Radions ledning ska slå vakt om företagets integritet, inte minst mot politiska intressen som kan vilja tumma på självständigheten eller definiera om principerna för public service. Att inte vidta någon åtgärd alls skulle ha gett argument till dem som önskar att radio och tv vore mindre självständiga än i dag.
Att den risken finns illustreras av två moderata framstötar i veckan som gick, dels i riksdagen, dels i Sveriges Radios styrelse. Dessvärre har Cecilia Uddén själv uppmuntrat sådant genom att i debatten med Norberg uppmana missnöjda lyssnare att vända sig till regeringen. Det är en grundläggande princip att regering och riksdag inte lägger sig i Sveriges Radios sändningar.
Samtidigt attackeras radioledningen också av debattörer som säger sig slå vakt om public service. I Aftonbladet i måndags skriver den politiska chefredaktören Helle Klein att Sveriges Radio låter sig styras av Timbro. Det faktum att Cecilia Uddén trampade över just i en debatt med Johan Norberg, som utgivit böcker hos Timbro men av Aftonbladet bara kallas för "marknadsliberal", innebär tydligen att övertrampet inte var så farligt. Allt som hänt framstår i Aftonbladets ledare som en provokation från Timbro.
Men det kan ju inte vara någon ursäkt för ett övertramp att det skett i en debatt med en "marknadsliberal". Om radioledningen följt Helle Kleins logik så hade motståndarna till public service fått ännu fler argument.
Håkan Holmberg politisk chefredaktör