Slutet på kalla kriget innebar en minskad risk för ett kärnvapenanfall. Under Kalla kriget fanns, enlig Blix, som mest cirka 55 000 kärnvapen. Därefter har arsenalen stadigt minskat. Enligt Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (Sipri) har numera världens åtta bekräftade kärnvapenmakter – Ryssland, USA Frankrike, Indien, Israel, Kina, Pakistan och Storbritannien – sammanlagt drygt 20 500 kärnladdade stridsspetsar.
Men ett minskat hot är fortfarande ett hot. Flera av de åtta länderna antingen förbättrar eller vidmakthåller sina nuvarande arsenaler. Det finns också en farhåga att en terrorgrupp ska komma över atomvapen.
Denna risk fick i veckan ledare från närmare 60 länder att samlas i Sydkorea för att delta i ett andra nukleärt toppmöte. Initiativet kommer från USA:s president Barack Obama som sagt att ”nukleär terrorism är det mest överhängande och extrema hotet mot global säkerhet”.
Mötet kom dock att skuggas av beskedet från Nordkorea, att man inom kort ämnar avfyra en satellit i omloppsbana runt jorden. Med tanke på att Nordkorea förmodas ha tillgång till tillräckligt med plutonium för att tillverka kärnstridsspetsar väckte beskedet oro. I synnerhet som man fruktar att landet med samma sorts teknik kan ta fram en tillräckligt avancerad långdistansrobot för att nå Nordamerika.
En sådan utveckling skulle åter kunna förändra det säkerhetspolitiska läget. Nordkorea har en ung och i sammanhanget oerfaren ledare, Kim Jong Un. Ingen vet vad han är kapabel till, men landet har via den statliga nyhetsbyrån KCNA meddelat att man inte räds ett fullskaligt krig.
Ett oberäkneligt Nordkorea är illa nog i dessa sammanhang men den verkliga stötestenen är ändå utvecklingen i Iran som kan ha eller är mycket nära att tillverka egna kärnvapen. Lyckas man med detta uppstår sannolikt en spridningseffekt. Länder som Saudiarabien och Egypten kommer att försöka skaffa egna vapen. Risken att någon frestas detonera ett vapen kommer åter att öka.
Tiden för diplomatiska lösningar håller på att rinna ut. Men möjligheten att hitta en lösning som kan dämpa farhågorna finns ännu kvar. Bara någon av nyckelspelarna, främst USA och Ryssland, är villiga att ta första steget. Erfarenheterna från Kalla kriget borde vara tillräckligt för att få dem att agera. Ingen vill återgå till en värld i ständig terrorbalans.