Hotet är de fossila bränslena och bristen
LEDARE. I all politik finns målkonflikter som tvingar fram val mellan olika alternativ. Den svenska energipolitikens väl dolda målkonflikt ser ut så här: Vi skall avskaffa kärnkraften och de fossila bränslena i stort sett parallellt samtidigt som efterfrågan på energi stadigt växer.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Hans eget inlägg är i gengäld intressant, ionte minst i så måtto att det medger målkonfliktens existens — även om också Sandberg bortser från det tryck på energipolitiken som den växande efterfrågan innebär.
Men även Thomas Sandberg hävdar alltså att det är fullt möjligt att "skyndsamt" fasa ut både kärnkraften och de fossila bränslena ur energisystemet. Är det verkligen uttryck för en nyanserad linje?
Det är alternativen, de miljövänliga och förnybara, som är lösningen, hävdar Sandberg som så många före honom. UNT avkrävs besked om sin inställning till biobränslen och kraftvärme.
För UNT är de fossila, klimatförändrande, bränslena det största energipolitiska problemet, det som i första hand behöver angripas. Det är en formidabel uppgift, särskilt om man som rimligt är lyfter blicken från det svenska till det globala perspektivet. Den uppgiften förutsätter en mångfald av dellösningar; det finns inget "alexanderhugg" i form av en enda energikälla som på kort tid kan ställa om Sveriges och världens energisystem från dess nuvarande fossilberoende.
Allt kommer att behövas — sparande, effektiviseringar, utvecklade alternativ av olika slag, bland annat dem som Sandberg förordar. Dessutom behövs kärnkraft — för att klara av att både möta en kraftigt växande efterfrågan från länder i Öst- och Centraleuropa och i tredje världen, som under de närmaste decennierna förhoppningsvis kommer att öka sin levnadsstandard, och att maximalt minimera de fossila bränslena.
Om alternativen har det talats i minst tre decennier. I nästan ett kvarts sekel har det varit prioriterad svensk politik att främja framväxten av alternativa energiformer — miljövänliga, effektiva, ekonomiska och säkra. Åtskilligt har också hänt och ännu mer kommer naturligtvis att hända framöver.
Men det faktum att så många år gått från det att man började tala om alternativen till dess att man börjar se resultat tyder ju på att uppgiften är svårare och mer tidskrävande än festtalen ger vid handen.
Under tiden finns kärnkraften som en viktig komponent i energisystemet — ekonomisk, energieffektiv, avfallssnål.
Det energipolitiska etablissemanget med socialdemokraterna, vänsterpartiet och centerpartiet som parlamentarisk kärna må vara överens om den politiskt korrekta ståndpunkten att kärnkraften skall avvecklas — men majoriteten av folkopinionen som på sitt skinn skulle få betala den politiska korrekthetens ekonomiska pris är sedan länge emot den kapialförstöring som förtida avstängning av väl fungerande, effektiva och säkra kärnkraftverk skulle innebära. Och i praktiken går ju avvecklingen också fasligt långsamt, vilket när allt kommer omkring torde bero på en krass insikt om att de ekonomiskt konkurrenskraftiga alternativen låter vänta på sig.
Kärnkraftens nackdelar bestrids av ingen. Risken för olyckor där radioaktivitet sprids över stora områden och tvånget att hålla det radioaktiva avfallet avskilt för evig tid är de största,
Men det är ju inte bara i fråga om alternativen som det sker en teknisk utveckling och görs framsteg. Det gäller förstås också kärnkraften. Säkerheten förfinas ständigt i takt med vunna erfarenheter. I framtiden kommer kärnreaktorer vid ett eventuellt tillbud att automatiskt stängas av inom bråkdelen av en sekund.
När det gäller avfallet beskrev härom året atomfysikern (och vänsterpartisten) Janne Wallenius en ny teknik för hantering av radioaktivt avfall, separation och transmutation, som skulle minska förvaringstiden för avfallet från 100 000 år till 1 000 år. Det gör ju plötsligt problemet hanterbart, i synnerhet som ju allt talar för att teknikutvecklingen inte kommer att avstanna med det framsteget.
I Sverige beskrivs kärnkraften ofta som "ond" och "döende". Det pragmatiska Finland har däremot bestämt sig för att uppföra en ny reaktor. Där har man orkat prioritera i den energipolitiska målkonflikten.