Titt som tätt hör man honom säga det: Vi kanske startar ett riksdagsparti. Redan i höstas lät Junilistans Nils Lundgren meddela att han kanske inte skulle nöja sig med att stanna i Europaparlamentet. Kanske, eventuellt, om det blir nödvändigt kommer han och hans listkamrater att ställa upp även i riksdagsvalet 2006, lyder budskapet. Ännu lämnas inget klart besked.
Däremot står det klart att Nils Lundgren inom kort måste bestämma sig för om han vill göra verklighet av hotet. För ett hot är precis vad det är. Junilistan har i princip bara en punkt på sitt politiska program och det är att Sverige inte ska skriva under förslaget till ny EU-grundlag. För att nå detta mål vill Nils Lundgren få till stånd en folkomröstning. Eftersom riksdagen redan med bred majoritet har sagt nej till att genomföra en sådan folkomröstning måste Nils Lundgren skruva upp tonläget.
Men vad händer om han förverkligar hotet och verkligen startar en "Septemberlista"? På den punkten lämnas inget besked, annat än att han själv planerar att hoppa av från Europaparlamentet mitt under pågående mandatperiod för att själv söka ta plats i riksdagen. Dessutom vill han behålla Junilistans karaktär av att vara "tvärpolitisk". Med det menas att listan ska innehålla kandidater som sympatiserar med båda blocken.
Det är här det blir problematiskt. För riksdagsarbetet är sällsynt illa lämpat för enfrågerörelser och andra organisationer av lobbykaraktär. Det finns en rad sakfrågor och ideologiska spörsmål att ta ställning till, alltifrån utformningen av utbildningspolitiken till nivån på avkastningsskatten på livförsäkringar. Ett parti kan naturligtvis inte avkrävas besked i alla detaljfrågor, men väljarna har rätt att i stora drag få en bild över partiets inriktning i viktiga inrikes- och utrikespolitiska frågor.
Än viktigare är förstås den mer övergripande frågan om vilket eller vilka partier som skulle ges förtroende att bilda regering. Innebär en röst på "Septemberlistan" stöd för den nuvarande splittrade vänsterkartellen eller för den alltmer sammansvetsade borgerliga alliansen? Den som kryssar en "vänsterkandidat" på listan lär bli rejält besviken om merparten av "Septemberlistans" riksdagsgrupp efter valet stöder en borgerlig regering - och vice versa.
Det står var och en fritt att starta ett riksdagsparti om han eller hon så önskar. Men ett riksdagsparti är och bör vara mer än en enfrågerörelse. Att låtsas något annat är respektlöst mot de väljare vilkas förtroende man söker.