Nationen Sverige går med överskott. Det var statsminister Göran Perssons svar när oppositionen i partiledardebatten häromdagen påminde om att statsfinanserna numera, och sedan några år, går med rätt stora underskott.
Hans kalkyl förutsätter att statsbudgeten bl a får räkna sig till godo tillgångarna i AP-fonderna. Det finns sådan möjlighet, som dock inte innefattar hela pensionssystemet.
Fempartiuppgörelsen om den nu gällande pensionsreformen medförde att en del uppgifter, t ex förtidspensioner, fördes över från pensionssystemet till statsbudgeten. Det kompenserades för fem år sedan med att tillgångar för 258 miljarder kronor fördes över från de fyra AP-fonderna till statsbudgeten.
Enligt pensionsuppgörelsen skulle en avstämning om eventuella ytterligare överföringar göras i år och inför detta sammanträde, som äger rum i dag, har regeringen krävt att ytterligare 96 miljarder kronor skall tas ur de fyra första AP-fonderna och slussas över till statskassan.
Till saken hör att praktiskt taget alla bedömare, utom regeringen, anser att kravet bygger på alldeles för optimistiska antaganden om den ekonomiska utvecklingen.
I en intervju i Dagens Industri varnar Carl-Johan Åberg - bland annat med ett förflutet både som statssekreterare (s) och vd för de tre första AP-fonderna - för följderna på aktiemarknaden. Om varje AP-fond på ett bräde skall överföra ytterligare 24 miljarder kronor räcker det inte med att sälja räntepapper. De blir också tvungna att sälja aktier.
Med ett sådant dramatiskt ökat utbud av aktier skulle naturligtvis marknadspriserna pressas ner, åtminstone för en tid.
Allvarligare är givetvis att en dränering av AP-fonderna i den storleksordningen innebär en klar risk för att pensionerna naggas i kanten.
Bo Könberg (fp) påpekar i Dagens Industri att Riksförsäkringsverkets bedömning är att maximalt 95 miljarder kronor kan tas ur systemet, men då ökar risken för att den s k bromsen slår till. Det innebär att det uppstår en så stor obalans i pensionssystemet att de utgående pensionerna får minskas under ett antal år till dess att pensionssystemet åter kommit i balans.
Carl-Johan Åberg talar om ett "desperat försök att dölja att den svenska finanspolitiken är svag" genom att ta ifrån pensionärerna.
För den som minns hur socialdemokraterna i decennier skamlöst anklagat de borgerliga partierna för att hota pensionerna är det inte utan att tanken svindlar.