Hotet mot politikerna
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Men att så många som tre fjärdedelar av riksdagsledamötena varit utsatta för hot och våld är direkt alarmerande och oroväckande. Det är hög tid att reagera. Utredningen gör det genom att föreslå att lagstiftningen skärps. Brott mot en förtroendevald, och/eller närstående personer, som begås på grund av uppdraget, ska dömas hårdare. Straffskärpningen ligger i storleksordningen ytterligare dagsböter eller någon månad mer i fängelse.
Utredningen drar parallellen med tjänstemän som redan skyddas av en liknande skärpt lagstiftning. Det är en berättigad parallell. Demokratin bygger på att det finns människor som är beredda att ta på sig den inte sällan ganska hårda och otacksamma rollen som politiker. I den egenskapen får de finna sig i att bli både ifrågasatta och granskade på ett sätt som de till och från med större eller mindre rätt kan uppfatta som både påfrestande
och kränkande. Men gränsen går en bra bit hitom hot och våld — och den markering som ligger i utredningsförslaget är en bra signal.
Det dröjer innan utredningen blir lag. Men våldet och hoten finns redan i dag och riktas inte enbart mot enskilda personer. Sedan en tid tillbaka har vi sett hur centerpartiet på olika håll i landet fått sina lokaler nedkladdade och fönsterrutor krossade av ljusskygga figurer med fascistiska reflexer bara för att partiet tillåtit sig att föreslå förändringar i arbetsrätten för ungdomar.
Det naturliga hade varit att riksdagens samtliga övriga demokratiska partier spontant och kraftfullt markerat solidaritet med centern och front mot dessa huligandåd. Skandalöst nog har detta inte skett. Varför?