Hur agerar folkpartiet efter skandalen?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Sämsta tänkbara tillfälle, alltså, att väljarna åter blir påminda om en av svensk politiks smutsigare skandaler. I sak har inget nytt framkommit sedan alla kort kom på bordet dagarna efter att nyheten briserat. Några av de frågetecken som fanns redan då är kvar. Hur inblandad var egentligen partisekreterare Johan Jakobsson? Och vad visste Lars Leijonborg? Per Jodenius, som har erkänt inloggningarna, arbetade på ungdomsförbundets kansli. Vad visste ordföranden respektive förbundssekreteraren, nuvarande riksdagsledamöterna Fredrik Malm och Nina Larsson?
Rättegången lär knappast leverera alla svar. Men när historien återigen rullas upp påminns också folkpartisterna om hur illa partiledningen hanterade den kris som uppstod. Ena stunden påstod Lars Leijonborg att han hade fullt förtroende för partisekreteraren, några timmar senare tvingades Johan Jakobsson att avgå.
Partiet slöt leden över valrörelsen, men på sina håll luftas nu missnöjet över partiledaren öppet. Distriktet i Dalarna har gått ut offentligt och krävt hans avgång och internt är diskussionen i full gång. Nu är det inte första gången Lars Leijonborg är ifrågasatt. Redan året efter förlustvalet 1998 krävde ungdomsförbundet - då under ledning av Erik Ullenhag - att han skulle avgå. Två år senare var det partiets Stockholmare som krävde att Leijonborg skulle bytas ut.
Mycket talar för att han även denna gång rider ut stormen. Det är alltför kort tid kvar till landsmötet - partiets stämma - för att motståndet på allvar ska hinna formera sig och en ny kandidat lanseras. Men om opinionssiffrorna fortsätter att krypa närmare riksdagsspärren lär styrkan i kritiken växa sig starkare.
Samtidigt erbjuder dataskandalen en enkel förklaring till den usla opinionen. I partiets valanalys pekas skandalen ut som en av huvudförklaringarna till att väljarstödet närapå halverades. Med all den negativa uppmärksamhet som rättegången ger kan även dagens låga siffror skrivas på samma skandalkonto. Men det är en alltför enkel analys. Grunden för valframgången 2002 lades genom mångårig och tålmodig opinionsbildning i centrala sakfrågor - skolpolitiken är det tydligaste exemplet. När utspelet om språktest kom och väckte mediernas intresse fanns redan något att stå på. Inför valet 2006 tycktes strategin bli den motsatta när sakfrågorna hamnade i skymundan av utspel vars enda syfta tycktes vara att få partiet att framstå som kontroversiellt.
Att efter sådana fadäser lyckas återvinna väljarnas förtroende är inte lätt. Erik Ullenhags angrepp på centerpartiet häromveckan vittnar om vilken nervositet som finns inom partiet. Men strategin att attackera allianskollegor belönas inte längre av väljarna, som med rätta är dödströtta på borgerlig kannibalism. Före påsk tvingades den nye partisekreteraren krypa till korset och erkänna att kritiken mot centerpartiet var orättvis.
Inom alliansen förstärks därmed bilden av folkpartiet som det otrogna partiet. I intervjuboken En av oss beklagar sig Fredrik Reinfeldt över att han inte ?når fram? till Lars Leijonborg. Moderatledaren menar att folkpartiledaren gärna hyllar alliansen framför tv-kamerorna, men sedan ständigt letar efter möjligheter att profilera sig själv och sitt parti.
När rättegången är över kan partiet möjligen lämna själva dataskandalen bakom sig. Men de grundläggande problemen för partiet finns kvar. Om folkpartiet vill hitta en väg framåt måste det lära sig att bättre orientera i det nya politiska landskapet. Den senaste tidens agerande imponerar inte.