Jag har redan förkastat flera av mina inlärda och stereotypa föreställningar om vissa kommuners invånare (det gnälls inte mer i gnällbältet än i övriga landet!), skaffat mig nya föreställningar om somliga och favoriserat en del andra. I Norrland är folk ödmjuka, gästvänliga och det råder bra sammanhållning. I Värmland uppskattas och belönas nytänkande och innovation stort - det slår mig varje gång jag reser tillbaka till dessa två regioner.
Trots en del skillnader i attityder och ambitionsnivå hos politiker i olika kommuner, när det gäller att stödja entreprenörskap, ta hand om nya förmågor och uppmärksamma sina stoltheter, ser jag alltid om en stark gemensam önskan vart jag än åker. Nämligen att hela Sverige törstar efter att bli KAXIGT!
"Vi måste lära oss att bli kaxiga" är ett budskap som representanter från näringslivet, den akademiska och den politiska världen garanterat utfärdar på alla dessa konferenser. Alla åhörare är alltid så gripande överens om detta!
Jag har hört Göran Persson gång på gång predika kaxighet (enligt honom lönar det sig att vara kaxig), jag har hört flera landshövdingar efterfråga och förespråka det och jag har hört framgångsrika företagare runt om i landet uppmana till kaxighet. Kaxighet verkar vara mirakelmedicinen mot allt hot - inifrån och utifrån.
Hur ska kvinnor bekämpa könsdiskrimineringen på arbetsmarknaden? Hur ska man få fler människor att starta eget företag och medverka till en positiv ekonomisk tillväxt? Hur kan man som kommun, myndighet, företag eller nyexaminerad student bli konkurrenskraftig, och hävda sig regionalt, nationellt och internationellt? Hur kan man få låneinstituten att nappa på ens affärsidé ? Hur kan man attrahera fler utländska investerare till sin kommun och till landet i övrigt? Hur kan man få turister till Sverige, få dem att besöka en specifik kommun; för att helst äta, övernatta och shoppa innan de sätter sig i sina bussar och åker hem?
Svaret är ju alltid givet - "genom att vi svenskar blir mer kaxiga, mindre blygsamma, slår oss på bröstet och talar högt om hur bra vi är och struntar fullständigt i den hämmande och destruktiva Jantelagen".
Numera lyssnar jag analytiskt till dessa utrop och utmaningar som är givna inslag på alla dessa välorganiserade, påkostade och ambitiösa nätverksträffar. Förr i tiden brukade även jag som alla andra drabbas av extas och tillsammans med andra likasinnade sjunga Hallelujasånger, där "vi måste våga bli kaxiga" var den enda textraden! Men sedan en lång tid tillbaka har jag börjat få nog. Numera vill jag veta HUR man egentligen kan lära sig att bli kaxig? Kan man bli det i vuxen ålder eller ska man vara uppfostrad till det sedan barndomen; hemma och i skolan?
Jag vill hemskt gärna bli kaxig och jag misstänker att det är många med mig som vill testa och bli kaxiga. Detta för att se om det på allvar lönar sig att vara kaxig, om man verkligen blir så framgångsrik och lycklig som det påstås. Härmed efterlyser jag en konferens, med temat "konsten att bli kaxig" arrangerad av en modig och kaxig initiativtagare. Vi kanske äntligen kan få tips och råd av trovärdiga människor som verkligen menar vad de säger. De som inte hycklar utan i hög grad uppskattar och belönar kaxighet och kurage. De som inte placerar kaxiga människor på någon hemlig svart lista och portförbjuder dem från sina nätverk och organisationer - tro mig, sådana listor finns.
"Han har varit så kaxig och stöddig, trott att han var någon, nu kan han gott krypa till korset och tagga ned sig" har jag hört från flera framträdande personer som offentligt förespråkar kaxighet. Sådana vill jag slippa att se på min önskekonferens. Där vill jag se äkta kaxiga personer som tack vare, eller mer korrekt uttryckt, trots sin kaxighet har kommit långt.
Av den svenska ordboken framgår att kaxig betyder: mallig, överlägsen, stöddig, uppblåst, karlaktig, översittaraktig, övermodig, stroppig m fl. Vem i hela fridens namn vill bli förknippad med dessa egenskaper - inte jag i alla fall!
Jag är så kluven. Är det positivt att vara kaxig eller ska jag i stället eftersträva att bli "lagom grå"? Då behöver ju ingen reta upp sig - eller?!
Maria Masoomi Dietist, kostekonom, matkonsult och fristående kolumnist i UNT