Kanske resonerar statsminister Göran Persson på samma sätt när han väljer ministrar, vilket är mer anmärkningsvärt. Göran Persson väljer inte sällan ministrar utan politisk bakgrund, t ex justitieminister Lennart Bodström och integrationsminister Barbro Holmberg. Eftersom de saknar en egen plattform blir de mer beroende av statsministern.
Varför minskar antalet partimedlemmar? Om man följer trenden skulle partierna snart helt sakna medlemmar. Så kommer det naturligtvis inte att bli, men det är illa nog ändå. Urvalet minskar, vilket sannolikt resulterar i sämre kandidater till regering och riksdag, för att inte tala om alla andra politiskt tillsatta poster, t ex nämndemän.
Många säger att tiden inte räcker till, att de inte är intresserade av politiska poster, att de politiska formerna med sammanträden och beslutsformer är förlegade etc. Men att det politiska intresset skulle ha minskat motsägs av en rad undersökningar. Tvärtom tycks det politiska intresset snarast ha ökat.
Men det finns fler förklaringar. I hela Europa luckras banden mellan väljarna och de etablerade partierna upp. Resultatet har i många fall blivit nya populistiska partier som fått stora framgångar, exempelvis UK Independence Party i England som fick 16 procent av rösterna,Vlaams Belang i Belgien, som blev det största partiet i belgiska Flandern och Junilistan i Sverige som fick 14 procent i valet till EU-parlamentet.
Många har funderat över detta. En förklaring är att den gamla uppdelningen i höger—vänster inte längre ger lösningen på det moderna samhällets problem, en annan att avståndet mellan väljare och valda hela tiden ökar. "Dom där uppe" och "vi här nere" speglar motsättningarna bättre. Politikerna tycks ha mer gemensamt med varandra än med väljarna. Det är uppenbart att detta är en viktig förklaring till det kraftigt minskande stödet till EU.
Det krävs nya sätt för partierna att få kontakt med väljarna genom ökad öppenhet. Folkpartiet lät Mauricio Rojas stå på en fp-lista för val till riksdagen, trots att han inte ens var medlem i partiet. I Nordmaling annonserade partiet efter intresserade personer. En av dem som svarade blev så populär att han kom på valbar plats efter en intern omröstning och är nu partiets kandidat till kommunalråd. Också andra partier har med framgång prövat annonsering, t ex vänsterpartiet och moderaterna.
Men hur går det då med ideologin och den politiska träningen? Det ordnar sig nog. Den som anmäler sig har säkert klart för sig var partiet står. Självfallet går det inte att sätta vem som helst på valbar plats. Men metoden att annonsera eller på annat sätt få in folk utifrån har uppenbarligen framtiden för sig.
Att nya metoder måste prövas är uppenbart om man vill hålla uppe kvaliteten på de politiska kandidaterna. Den gamla gången fungerar inte längre med medlemskap i ungdomsförbundet, slit med valsedelsutdelning och kaffekokning och sedan — kanske — en icke valbar plats på en lista för att slutligen någon gång i 50-årsåldern nå målet, en plats i kommunfullmäktige eller riksdagen.
@3b Text ojämn höger:Problemet med partiernas svårigheter att få nya medlemmar angår hela landet. Partierna är grunden för den parlamentariska demokratin. Fungerar inte partisystemet fungerar inte heller vårt lands politiska system. Och ingen har hittills kunnat hitta på något bättre.
Gunvor Hildén | Fristående kolumnist