Hur god är vår beredskap?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det är särskilt synligt i fråga om den internationella verksamhet som kommer att utgöra något av en tyngdpunkt i det framtida försvaret.
I dag finns drygt 700 soldater i utlandsstyrkan. Avsikten är att antalet inom några år skall ökas till över 2 000. Till det kommer att Sverige från år 2008 skall vara med och ansvara för en s k EU-stridsgrupp — dvs en fullt beväpnad och stridsklar insatsstyrka som med tio dagars varsel skall kunna sättas in i fredsstödjande operationer.
Avsikten är också att svensk trupp skall kunna delta i fredsframtvingande operationer, dvs med vapenmakt tvinga fram ett slut på strider. Det säger sig självt att det är en verksamhet som är så nära regelrätt krigföring man kan komma.
Det paradoxala är alltså att svensk militär personal i detta fredsstödjande uppdrag mycket oftare kommer att hamna i s k skarpa lägen än under den tid då vi hade ett invasionsförsvar.
Då är det två synpunkter som rycker i förgrunden. För det första har de soldater vi sänder ut rätt att kräva bästa möjliga utrustning, vilket inte blir billigt.
För det andra kommer vi att tvingas vänja oss vid att hantera förluster och att stötta hemkommande soldater med hemska upplevelser av otillräcklighet i bagaget.
Vem vågar påstå att vår beredskap i något av dessa avseenden är god?