Hur gör man upp med det förflutna?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Fredsförhandlingar pågår nu mellan Guds motståndsarmé och den ugandiska regeringen. Samtidigt arbetar utredningsmaskineriet i Haag och häktningsorder utfärdades mot fem ledande Gudskrigare 2005.
Under fredsförhandlingarna har det blivit uppenbart att ledarna vägrar att ge upp så länge de har hotet om häktning från Haag hängande över sig.
-Fullt förståeligt, utbrast en rwandisk universitetslärare i offentlig förvaltning på ett Sida-seminarium om fred och försoning i Afrika nyligen. Att försöka lagföra Gudskrigarna och riskera freden är bara slöseri med skattebetalarnas pengar, fortsatte han. Då blev jag förvånad.
I Rwanda pågår och planeras just nu gräsrotsrättegångar mot uppskattningsvis 700 000 misstänkta deltagare i folkmordet på tutsier 1994 och systemet verkar dessutom fungera. Därtill verkar den internationella tribunalen för Rwanda i Arusha som tar en handfull av de svåraste brottslingarna.
Kanske menade min rwandiske bordsgranne att vad som är rätt metod i Rwanda inte nödvändigtvis är rätt metod i Uganda, som han dessutom var uppvuxen i, exiltutsi som han varit fram till maktskiftet efter folkmordet. Något egenvärde med rättegångar tycktes han i alla fall inte kunna se.
Om det var någon slutsats som trädde fram under Sida-seminariet var det just denna, att varje lands situation är unik. Det finns inga rättsliga
patentlösningar.
-Det är nödvändigt att göra upp med det förflutna, sade den f d forskningschefen vid Sydafrikas sannings- och försoningskommission, men det behöver inte ske i form av rättegångar. Allmän amnesti var den enda möjligheten att åstadkomma en fredlig övergång från apartheid till demokrati.
Min juridiska världsbild fick sig en nyttig törn.
Då tänkte jag på studenten från Bosnien jag träffade före jul förra året. Krigsförbrytarna måste lagföras till varje pris, sade han. Det kan aldrig bli en fredlig och hållbar demokratisk utveckling om inte de skyldiga får sina straff, var hans uppfattning.
Som sagt, varje historia är unik.
I Uganda har regeringen har lovat dra tillbaka sina anklagelser bara ledarna för Guds motståndsarmé ger upp först, vilket de förstås inte gör med så svaga garantier. Dessutom har den ugandiska regeringen förlorat sitt inflytande över den rättsliga hanteringen. Brottmålsdomstolen kan inte med hedern i behåll avsluta fallet Uganda för att den politiska makten bytt strategi.
Och Guds motståndsarmé härjar vidare.