Hur gör stödpartierna?
Efter den unikt hårda kritik som Katastrofkommissionen uttalade mot regeringens sätt att sköta, eller snarare missköta, tsunamikatastrofen är det snart dags för Konstitutionsutskottets (KU) granskning av detta laddade ärende.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Hittills har de borgerliga partierna, föga överraskande, varit mest aktiva. Kristdemokraterna och folkpartiet har vidtagit det ovanliga steget att temporärt byta ut några av sina ordinarie KU-ledamöter mot advokater som i sin yrkesroll rimligen skaffat sig en mer förfinad förhörsteknik än de flesta "vanliga" riksdagsmän. Kristdemokraterna kommer att företrädas av den kände brottmålsadvokaten Peter Althin och folkpartiet sätter in advokaterna Jan Ertsborn och Allan Widman. Till det kommer att Allianspartierna uppenbarligen avsatt en del tid för gemensamma förberedelser för KU-förhören.
Inget av detta roar de tre partierna i det rödgröna regeringsunderlaget. I går slog de följaktligen tillbaka. Med pannorna korrugerade av spelat bekymmer och krokodiltårarna flödande grät de tre herrarna
ut i Dagens eko.
De borgerliga "skadar KU:s anseende genom sitt samordnade agerande". Så löd det väl samordnade budskapet från utskottets vice ordförande Göran Magnusson (s), Gustaf Fridolin (mp) och Mats Einarsson (v) — garnerat med individuella variationer på detta huvudtema, anpassade till vars och ens retoriska repertoar.
Gustaf Fridolin tyckte att det är "lite äckligt" att man försöker "politisera en fruktansvärd katastrof". Göran Magnusson försökte få det till att "det spiller över på KU när (de borgerliga) klart underkänner dem de redan har". Och Mats Einarsson formulerar förnumstigt uppfattningen att granskningen skall vara konstitutionell och inte partipolitisk — och försöker låtsas att han därmed framför en i förhållande till de borgerliga kontroversiell ståndpunkt.
Det vi ser är tre tramsiga herrar. De lägger ner betydande energi på att åstadkomma just det som de anklagar de borgerliga för, nämligen att göra partipolitik av frågan.
Vilken som är Konstitutionsutskottets uppgift är ingen hemlighet på någon sida av blockgränsen. Utskottet skall så nogrannt, så sakligt och så uttömmande som möjligt granska hur regeringen hanterade tsunamikatastrofen, ingenting annat. KU skall ta fram fakta. På grundval av dessa fakta, som i bästa fall kompletterar Katastrofkommissionens rapport, är det sedan partiernas och ytterst riksdagens uppgift att dra de partipolitiska slutsatserna.
Men avgörandet om en eventuell misstroendeförklaring är en senare fråga. För dagen viktigast är att Konstitutionsutskottets granskning blir så bra som möjligt. Och om de borgerliga partierna i ett par fall då väljer att vässa sin laguppställning är det faktiskt ingenting att moralisera över. Sådan prestigelöshet från de temporärt ersattas sida förtjänar tvärt om beröm.
Man kan förstå behovet av att försöka blanda bort korten. Katastrofkommissionens rapport är högst obehaglig både för regeringen och stödpartierna.
Bägge stödpartierna är ju sugna på att äntligen få sitta i regeringen, om valutgången i september möjliggör det. Men om de medverkar till en misstroendeförklaring mot något eller några statsråd kan de se sig om i månen efter statsrådsposter.
Problemet för dem är att bägge på ett tidigt stadium uttalade sig mycket positivt om Katastrofkommissionens rapport, ställningstaganden som lär bli svåra att springa ifrån i efterhand.
Om nu KU:s granskning, vilket verkar troligt, i allt väsentligt bekräftar Katastrofkommissionens analys och slutsatser och frågan om misstroende väcks hamnar stödpartierna i en penibel sits.
Antingen får de löpa linan ut och låta sakfrågan avgöra, eller bita huvudet av skam och skona statsministern. I det senare fallet lär det bli svårt att värja sig för anklagelser om svek och partipolitiserande.