Hur kunde det hända?
Bobby blev 10 år. Hur kunde det hända? är den stora frågan kring hans död.
Foto: Scanpix
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
En särskild Lex Bobby, föreslår statsrådet Morgan Johansson och med den avser han en lag där varje dåd av det här slaget ska medföra att en genomgripande haverikommission tillsätts med uppgift att utreda varför det kunnat hända.
Hur det kunde hända är nu den mest frekventa frågan. Hur kom det sig att skolan, de sociala organen, övrig omgivning inte reagerade när en liten pojke plågades till döds av sin mamma och styvpappa? frågar sig många. De försumliga måste ställas till svars, heter det.
Det outhärdliga svaret är att de enda som fullt ut kan ställas till svars är ju förövarna, det vill säga föräldraparet som misstänks för mordet och just nu skärskådas i en rättegång. Bobby och hans föräldrar stod uppenbarligen inte under socialtjänstens uppsikt eftersom inte tillräckligt mycket kring pojken uppfattades som alarmerande.
Det hade förstås varit bra om skolan hade agerat mer kraftfullt och kanske gjort hembesök när pojken var sjukanmäld under så lång tid — men man måste också ha i minnet att vare sig skola eller socialtjänst står startberedd att omedelbart rycka ut när det kommer signaler om att allt inte står rätt till med ett barn. Trots att anmälningsplikten omfattar många i Bobbys omgivning var det förmodligen inte alldeles uppenbart att han svävade i livsfara.
Det räcker också att påminna om den hetsiga debatt som pågick i landet för några decennier sedan då det bland annat påstods i den tyska tidskriften Der Spiegel att Sverige hade ett "Kinder Gulag" och att svenska barn stup i ett omhändertogs av sociala myndigheter. Resultatet av den debatten blev att benägenheten att omhänderta barn utan klara indikationer på missförhållanden minskade kraftigt.
Detta betyder förstås inte att vi måste acceptera dåd av det här fruktansvärda slaget. Statsrådet Morgan Johanssons förslag om en haverikommission låter sig förstås försvaras, men problemet med en sådan är att det mera kan bli ett spel för gallerierna. Kommissionen kan ju också ge intrycket att ansvaret för dådet i första hand ligger hos det omgivande samhället, inte hos förövarna.
@3a Text:I Sverige har vi en ordning där barn hör till föräldrarna och familjen och där socialtjänst och övriga myndigheter träder in först när det blir helt uppenbart att familjen inte längre fungerar. Problemet uppstår när missförhållandena inte märks utåt. Att ha ett samhälle där familjer med barn kontrolleras vill få ha. Och förbud mot att bo i ensligt belägna hus på landet vill vi knappast heller ha.
Inget ihjälplågat barn kan väckas till liv av en haverikommission men om en sådan kan medföra att skola, socialtjänst och allmänhet får ökad kunskap om och inlevelseförmåga i utsatta barns verklighet vore ju ändå något vunnet.
Det kanske också kan få till följd att grannar, släktingar och andra i utsatta barns omgivning kan stärkas i sitt kurage att börja ifrågasätta förhållandena — och ytterst verkligen göra en anmälan när de tycker att det gått för långt.