Det verkar som om konjunkturen sköter återhämtningen i Sveriges ekonomi. Regeringens viktigaste ekonomiskpolitiska reformer, skattesänkningarna och socialförsäkringssystemen, har nu ett antal år på nacken. Men det går fortfarande alldeles utmärkt att sola sig i glansen av resultaten.
Vi har sedan länge vant oss vid ljusa rapporter om ekonomin, om ökad tillväxt och förbättrade statsfinanser. Ekonomistyrningsverket (ESV) lade ännu en till raden i den gångna veckan. Sverige går nu mot budgetöverskott redan i år och nästa år, 2012, överskrids budgetmålet på en procents överskott kraftigt.
Det kan vara värt att påminna om vad ESV trodde i motsvarande rapport för 18 månader sedan, i september 2009. Då var finanskrisens akuta fas över och man förutspådde en långsam återhämtning: underskotten skulle bestå till och med 2012 och bygga på statsskulden till 40 procent av BNP. År 2011, alltså nu, antogs arbetslösheten vara 12,2 procent.
Men i år kommer arbetslösheten att vara cirka 7,5 procent i genomsnitt och vid utgången av 2012 tros statsskulden hamna på cirka 27–28 procent av BNP. Det är anmärkningsvärt stora skillnader mellan prognos och utfall.
Arbetslöshetssiffrorna är det som förvånar mest, både regeringen och dess kritiker. Till alldeles nyligen var det en allmän uppfattning att arbetslösheten skulle ”bita sig fast” på en hög nivå, trots tillväxt och goda statsfinanser. Nu kan andelen arbetslösa sjunka ned mot fem procent 2014 (regeringens prognos). Inte sedan 1980-talet har arbetslösheten varit så låg med det nya EU-gemensamma måttet (18–74 år).
Det här ställer till problem för oppositionen som gärna vill göra sysselsättningen till sin politiska huvudfråga. Socialdemokraterna har också slutat tala om ”massarbetslösheten” i landet. Håkan Juholts installationstal vid kongressen handlade i stället om de långtidsarbetslösa och ungdomarna.
Men även här kan tiden tala emot partiet. I januari och februari sjönk arbetslösheten för ungdomar snabbare än för hela befolkningen. Och antalet långtidsarbetslösa har sjunkit ännu kraftigare, med nästan 30 procent på ett år.
Nå, Juholt efterlyste också i sitt tal fler ”riktiga industrijobb”. Han är missnöjd med vilka jobb de arbetslösa får (”vi kan inte leva på klippa varandra”). Det är i en nationalekonomisk mening också sant och han hörsammades också sedan på tisdagen när Volvo meddelade att man skulle nyanställa 1 200 personer.
Men efter sol kommer regn. Finansminister Anders Borg kommer att se till att Sverige går in en kommande lågkonjunktur med en buffert i finanserna, men arbetsmarknaden överlåter han på andra. Och regeringen behöver mycket snart ha en sammanhållen politik för hur landets konkurrenskraft ska kunna öka. Utbildning, forskning och företagande är den kedja som måste smörjas med flera reformer om jobben ska fortsätta komma.
Farorna är flera. Den gröna liberala tankesmedjan Fores presenterade en undersökning i förra veckan om vad som är på väg att hända för nyanlända flyktingar. Mycket tyder på att de fått sämre förutsättningar på arbetsmarknaden när kommunerna övergett hanteringen utan att Arbetsförmedlingen tagit över i motsvarande grad.
Att lämna den här gruppen i sticket är precis fel metod om man vill att långtidsarbetslösheten ska fortsätta nedåt. Integration av flyktingar är tillsammans med arbetskraftsinvandring nödvändiga ingredienser om Sverige ska klara fortsatt tillväxt.
Det är viktigt att också kunna glädjas när det går bra för Sverige. Den som bara gnäller blir till slut inte trovärdig. Enligt S (senast Leif Pagrotsky när han var påtänkt som ekonomisk talesperson) kom regeringen till dukat bord 2006 vad gäller ekonomin, men bär hela ansvaret när kurvan gått åt fel håll (exempelvis skolresultaten).
Kom med bra, konstruktiva förslag i stället. Att det går bra beror på väldigt många faktorer. Och om det bara skulle vara tur kan man citera f d partisekreteraren Sten Andersson (S) angående Bildtregeringen 1991–1994: ”Om man ska välja mellan en regering som alltid har tur och en som alltid har otur så borde man välja den med tur”.