Hur länge stannar han?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Förutom att kampen blir ovanligt jämn kan den också att komma att bli ovanligt tydlig. Två regeringsalternativ ställs mot varandra. Tidigare har regeringsfrågan främst varit en fördel för socialdemokraterna. Men hur ser det ut i år?
Partierna i den borgerliga alliansen har ägnat de senaste två åren åt att svetsa sig samman och ge besked i fråga efter fråga. Inför valet för fyra år sedan var det svårt att ens få partiledarna att ställa upp på bild tillsammans. I år har detta sannerligen inte varit ett problem. Men förutom fototillfällen har alliansen också presenterat gemensamma program om allt från företagande till skolor och rättsväsende. Ja, till och med den eviga stötestenen - energipolitiken - har rullats åt sidan.
Kontrasten mot det andra alternativet är slående. Till att börja med: vilka partier ingår? Att regeringsunderlaget består av s, v och mp vet nog alla, men vilka kommer att ingå i en regering? Göran Persson vill regera själv, säger han, och det är det nog ingen som betvivlar. Men Maria Wetterstrand kräver gröna ministerposter och hotar fälla en s-regering om hon inte får som hon vill. Kan mp-väljarna lita på att hon står fast vid det? Kan s-väljarna lita på att hon bluffar?
Och hur blir det med Lars "jag-kallar-mig-inte-längre-kommunist" Ohly? Kommer även han att få plats i regeringen? Och i så fall på vilken stol? Blir det möjligen som i Norge, att vänsterpartiet tar över finansdepartementet?
Oavsett vilka som sitter på regeringsstolarna är det oklart vilken politik som kommer föras. Är det miljöpartiets anti tillväxt-agenda som kommer att råda, vänsterpartiets vurm för planhushållning och storskalighet i offentliga sektorn eller socialdemokraternas visionslösa gynnande av allehanda grupper? En sak kan man vara säker på: några satsningar på företagande lär vi inte se. Snarare kan man vänta en kombination av fler friårsexperiment och parallella plusjobbsarbetsmarknader.
Men inte nog med att det är oklart om partierna i vänsterkartellen kommer att regera tillsammans. Inte heller nog med att väljarna inte vet någonting om vilken politik som en sådan rödgrön regering kommer att föra. Det går inte ens att veta säkert vem som blir statsminister.
Göran Persson sitter naturligtvis kvar över valet - men hur länge stannar han? Knappast mandatperioden ut. Redan före euroomröstningen kom de första signalerna om att han var på väg bort. För ett år sedan sade han själv att han funderade på att sluta och slå sig till ro på sitt nybyggda gods. Inom partiet ger man honom max två år till - förutsatt att han vinner valet (Fokus nr 22).
Förutom att väljarna riskerar att vakna upp med Lars Ohly som finansminister kanske de plötsligt upptäcker att statsministern heter Pär Nuder. Eller Wanja-Lundby Wedin. Eller något helt annat. Vem hade gissat på Göran Persson som statsminister inför valet 1994?
Socialdemokraterna vill gärna säga att med dem vid makten vet man vad man får. Sällan har det varit så osant som inför höstens val.